Trots, hysteri & kärlek

Vissa dagar är bara usla dagar. Man vaknar och vet det liksom i samma stund som man slår upp ögonen, som om det satt en lapp på näsan med skriven text eller en röst som vrålar rakt i örat: Idag blir en skitdag, get ready!! Så frågan är då…blir det en skitdag därför att det var förutbestämt och omöjligt att ändra, eller blir det en skitdag för att inställningen och humöret och allting bara var uselt från första början??? I morse klockan sex anade jag att detta skulle komma att bli en tvättäkta skitdag. En timma senare ringde jag maken och berättade för honom att dagen var en begynnande skitdag…han trodde mig inte riktigt, utan försökte istället “peppa” mig att det bara kunde bli bättre. Med facit i hand…det blen skitdag! Faktum är att den kanske kan gå till historien som “Århundradets skitdag”…Jag har mest varit arg och gråtig hela dagen…Så…med andra ord…imorgon MÅSTE ju bli mycket, mycket, mycket bättre!!???