Trots, hysteri & kärlek

Jag har kommit på att jag är ingenting på riktigt. Jag är allting på låtsas. Man kan också återkomma till mitt ständiga dilemma, att jag inte är som alla andra, jag är inte normal. Slutsats, jag är ingenting på riktigt och jag är aldrig normal.
Jag är ingen riktig mamma. Jag kramar och pussa och älskar mina barn, jag leker med mina barn och jag ser till att de alltid har det bra, men jag är en “fuskmamma”. Ibland, när barnen är riktigt riktigt trötta och även jag fuskar vi med tandborstningen, ibland får de äta godis fast det inte är lördag, ibland får de gå och lägga sig redan vid halv sju och jag luras och säger att klockan är halvåtta….ibland svär jag när de hör, ibland får de hoppas studsmatta alla tre på en gång fast jag vet att de flesta tycker ett barn i taget är mer än nog, ibland får de hoppa över att duscha en kväll även om de kanske borde, ibland får de äta frukost framför tvn. Ibland tvingar jag dem att använda handsprit och käka vitpeppar och dricka äppelcidervinäger pga min bacillskräck trots att de inte vill. Ibland äter vi McDonaldsmat till middag och ibland hoppar vi över att äta middag alls och äter flingor och mackor efter förskola/skola/fritids/jobb……Därimellan lagar jag alltid riktig mat, borstar tänder, tvättar hår, fixar rena kläder, läser pedagogiska böcker, packar väskor osv, men jag fuskar. Riktiga mammor fuskar ALDRIG!
Jag är ingen riktig fru. Jag stryker nästan aldrig några kläder, bara om det är absolut nödvändigt. Ibland skiter jag i tvätten och sitter vid datorn, ibland bäddar jag inte sängen, ibland borstar jag in smuts under mattan. Krukorna på trappan har behövts planteras om i flera veckor, det är fortfarande inte gjort. Ibland slänger jag skräp på golvet i bilen, ibland orkar jag inte åka och handla mat. Jag har inte tvättat vissa fönster i vårt hus sedan i julas…..Jag har inte ställt in utemöblerna ännu och jag klipper nästan aldrig gräset. Jag tar inte tillvara alla äpplen och vinbär och rabarber som finns och jag bakar nästan aldrig eget bröd. Jag vet knappt hur man syr, jo, jag kan sy raksömm och laga saker, men inte mer. Jag kan absolut inte sticka. Därimellan gör jag en hel massa saker här hemma…jag är oftast värsta pedanten och skurar golv flera gånger i veckan och dammsuger osv osv….men det är många saker som jag inte kan…..
Jag är ingen riktig kvinna/tjej/flicka/tant. Jag går aldrig till frisören. Normala tjejer går dit ofta, färgar, klipper och fixar. Jag har haft samma frisyr hela mitt liv, det är långt, rätt slitet och allmänt trist, men jag orkar inte. Jag gillar inte att gå i affärer, jag åker om jag måste, handlar det jag måste, men jag orkar inte gå runt och “kika” och strosa…usch! Jag biter på naglarna. Jag tvättar mig med tvål i ansiktet och smörjer in mig med vanlig hudlotion även i ansiktet…jag kommer alltså att se ut som ett russin inom närmsta året, allt enligt säkra “systerkällor”, eftersom jag inte använder antirynkkräm. Jag vet inte hur man för sig eller rör sig, jag har skev hållning. Jag hatar att köpa skor. Normala tjejer har MASSOR med skor och ÄLSKAR skor, jag går i samma par tills de ramlar i bitar. Jag gillar inte att sitta på ett fik i flera timmar och “skvallra”, jag HATAR att prata i telefonen om det inte är med människor jag VERKLIGEN tycker om. Jag är helt enkelt ingen riktig tjej heller.
Jag är en fuskare. En onormal. En som är annorlunda. Sammantaget kan man säga att jag är en onormal MÄNNISKA! Det är ok ändå, och jag trivs för det mesta. Men ÅHH vad det vore skönt ibland att vara alldeles vanlig