Trots, hysteri & kärlek

Undrar ni någonsin över hur det skulle vara att vara någon annan?? Det gör jag ibland! Någon annan på flera olika sätt. Att se sig själv med andra ögon! Att uppleva världen från en annan synvinkel! Att vakna på morgonen och leva någon annans liv. Att känna och uppleva saker som man aldrig gör i sitt eget liv. Jag vill inte byta liv, absolut inte. Jag gillar mitt liv ♥! Men jag skulle vilja se med andra ögon! Jag undrar vad man ser när man ser mig?? På riktigt…Vad man tänker? Känner? Hur man mår? Jag tror att man ser någon som är rätt pratig, tjatig, lätt jobbig, lite “efterhängsen”…fast kanske också ganska snäll?? Om jag frågar mina närmaste skulle de nog säga saker som; orolig, analyserar allt, tjatar lite väl mycket, petig, städar för mycket osv…Mao, saker som jag faktiskt redan är rätt medveten om, MEN det som vore spännande med att vara någon annan, det vore att se allt detta, UTAN att känna det jag gör! För det man inte skulle se då är hur jag känner/tänker och mår inuti…och då tror jag inte man gör samma bedömning. Det kanske vore nyttigt att se från det hållet att det mesta jag gör är jävlig udda om man är en “normaL” betraktare…Därmed sagt, jag är medveten om att jag är ytterst onormal.
Samtidigt kan jag därmed säga att för mig vore det bra att få leva i en “normal” person i några dagar. Kanske skulle jag lära mig uppskatta andra saker, se livet på ett sätt som gör det enklare, mer lättsmält? Jag kanske skulle lära mig något?? Fast om man byter person med någon, då måste man också köpa alla de personligheter som han/hon besitter…och tänk om man inte vill det?? Tänk om den personen har egenskaper som är hemska?? Hur gör man då? Hade det varit möjligt vet jag iaf åtminstone en person som jag lätt skulle vilja byta liv med i några dagar …