Trots, hysteri & kärlek

En “utmaning” från en vän….Åtta fakta som man inte tror så många människor vet….

*1* Jag är extremt tvångsmässig i mina tankar ibland. Kan inbilla mig att jag glömt stänga av strykjärnet, spisen, låsa dörren, stänga in hunden i huset osv osv….Detta har gjort att jag många, många gånger vänt och åkt hem igen, även om jjag är framme på jobbet. Det värsta av allt är att jag till och med kan kolla både två och tre gånger, dvs, gå in, kolla spisen, gå ut, gå in en gång och till och kolla igen. Och ändå kan jag undra, slog jag av spisen?? Kan springa och känna om ytterdörren är låst cirka hundra gånger per kväll, lyfter luren och kollar om det tutar, måste gå och trycka till frysen så den är stängd gång på gång på gång osv….

*2* Oftast är jag ganska snäll o lugn o mild men när jag blir arg blir jag JÄTTEJÄTTEJÄTTE arg…mest på maken och barnen…allra mest på barnen…

*3* Jag gillar inte fysisk närhet från andra människor. Förutom de som jag verkligen älskar och som står mig nära. Jag tycker det är skitjobbigt att ta i hand, kramas till höger och vänster osv…Usch! Med de jag älskar är jag däremot extremt pussig, kramig och gosig. Dessutom är jag väldigt fysisk, klappar och kramar, barnen som jag jobbar med!

*4* Jag är hypokondriker ut i fingerspetsarna. Jag “har haft” alla sjukdomar man kan tänka sig, för mig är alla huvudvärkar hjärntumörer, alla blåmärken cancer, alla hostor lungförändringar, all värk farlig osv osv. Jag är allvarlig nu! Antalet gånger jag gråtit över min förestående död är oräkneliga. Jag kan läkarböckerna utantill, vet vilka mediciner som krävs vid olika sjukdomar och när jag ser på sjukhusserier har jag ofta ställt diagnos före läkaren. Det sista är helt sant!

*5* När jag var fem år lyckades min lillebror hälla en kopp kokhett vatten över mina lår, andra intimare ställen och upp över magen. Jag minns fortfarande hur fruktansvärt ont det gjorde och vilken vidrig smärta det var att byta bandagen som ideligen fastnade i det sönderbrända skinnet. Jag tror inte att han någonsin bett om ursäkt för det

*6* Jag vågar ångra saker. Så gott som alla säger “jag ångrar aldrig någonting, för det går i alla fall inte att ändra på”, jag säger istället, jag vågar ångra och lär mig av mina misstag. T.ex ångrar jag min utbildning, totalt bortkastade år och det enda det verkligen gav mig är en mysig skuld hos CSN……Att ångra sig är ju inte det samma som att skjuta sig själv, visserligen kan man inte ändra det förflutna, men man kan planera bättre i framtiden.

*7* För att slippa berätta om förlossningar och hur det går till “lurar” jag mina barn att tro att alla föds med kejsarsnitt….Mittenbarnet är född med snitt och jag har låtit de äldsta och yngsta tro att även de föddes så….Därmed kan man höra när de leker hur de “gör ett sår och lyfter ut bebisar”. Den stora har dock börjat ifrågasätta detta och menar att hon hört något helt annat…någon gång, kanske snart, lär jag nog bli tvungen att berätta sanningen.

*8* När jag träffar nya människor är jag EXTREMT blyg, sedan pratar jag så mycket att man inte kan värja sig…

Min dryga treåring är så underbar just nu att man bara vill stanna tiden!! Jo, alla mina barn är underbara, men kommentarerna hon klämmer ur sig nu är obetalbara och ger oss många, många goda skratt. Att hon dessutom är söt som socker gör inte saken sämre

Idag stod hon i fönstret och kikade ut på systrarna i trädgården, bad mig öppna fönstret och ropade sedan till sina storasystrar;

- Nu mina små vänner ska vi se om någon vill leka med mig?

Eller när hon sitter vid frukostbordet och tycker syrrorna stojar för mycket. Tar fram ett lite finger, hötter med det och säger;

- Nä, nu får det faktiskt bli lite ordning här……

Och i skrift låter det lillgammalt, men det är inte lillgammal hon är, snarare en riktigt copycat som tar efter ALLT man säger…..

Vi har haft en FANTASTISK helg i Sälen! Onsdag-söndag, nästan bara strålande solsken, massor med snö och nästan bara glada barn! Dagarna har varit så varma att vi gått i bara t-shirt, solen har gassat på oss och maken plus tjejerna har åkt skidor hela dagarna medan jag och minsting roat oss med pulka, lekplatser, glassar i solskenet och små utforskande promenader. Vi åkte tillsammans med en annan familj som också har tre barn och det har varit mycket ös, men SÅ roligt!!! Kameran är full med fina bilder som vi nog kommer le mycket åt när vi tittar på. Mellan åkte slalom för första gången, förra året var det omöjligt att få upp henne på ett par skidor, men i år, efter en dags betänketid då hon studerat syrran och kompisarna tog hon mod till sig, jätteroligt!!
Det är så skönt att komma iväg så några dagar, bryta vardagen, göra något nytt och bara koppla av! Inga mer måsten än funderingen på vad man ska äta till middag…. . Jag känner hur stressen bara rinner av mig, hur mitt tålamod blir större, hur orken och glädjen hittar tillbaka, hur STARK jag blir. Jag har inte nojat över någonting på hela helgen, och det är ovanligt

Och sedan, nu, söndagkväll och det roliga är slut och jag FATTAR INTE hur jag ska kunna förmå mig att gå iväg och jobba i morgon?? Är det meningen med livet? Genast kommer paniken, alla tankar på hemskheter. Det mörknar ute och jag mörknar inne och jag vill bara åka tillbaka till Sälen och “tryggheten”. Och dessutom, halva styrkan är förkyld, hostig och rosslig. Jag har ont i halsen igen.