Trots, hysteri & kärlek

Tittar ni på “Familjen Annorlunda”?? Många verkar göra det, de allra flesta med en förfäran i blicken, en förfasan över att det finns folk som VÄLJER att skaffa så många barn! Fördomarna duggar tätt, varav den vanligaste och mest slående kommentaren som jag hört från folk; “Stackars barn, föräldrarna kan ju inte ha tid med dem”….. Och ja, jag erkänner att visst kan jag också tänka så när ser t.ex familjen med tio barn, men samtidigt är jag galet imponerad OCH det viktigaste, jag tror inte man kan tro att ALLA familjer är som den EGNA familjen. För vet ni vad jag tror?? Jag tror att det finns många barn med ETT syskon som träffar sina föräldrar, som pratar med dem mindre, än vad de med t.ex sju syskon kan göra. Allting handlar om att PRIORITERA! Vad vill man med sitt liv och vad vill man satsa på? Vill man jobba hundra procent utanför hemmet, eller innanför husets väggar? Det är klart att livspusslet blir svårare med många barn än med få, men måste svårare betyda sämre?? Själv skulle jag absolut inte vilja ha tio barn, det hade jag inte fixat, men jag känner inte att jag har “rätt” att sätta mig över de som väljer att göra det….Att förfärat slå handen för munnen och flämta; Men kan de inte använda preventivmedel? Hur bra förälder man är baseras på helt andra kvaliter än antalet barn. Och det VÄRSTA av allt tycker jag är när folk med två barn pustar över mina tre. Alltså, att jag har hela ett barn fler än deras två….Ett barn!! Och att de tycker sig ha rätten att kommentera det. Varför är det så??

Statusen i den här familjen med alla sina tre barn….
Mamma = snorig, hostig och ont i halsen
Pappa = hostig och värk i kroppen
Äldsta = Ganska frisk
Mellan = Hostig, men frisk i övrigt
Minsting = Feber, feber & feber m hosta…..

I morgon blir det…yepp….vabb för mamsen….

Senare: Haha! Nu kan man tro att jag skrev detta EFTER att jag sett programmet eftersom en av mammorna sa exakt detta, MEN jag skrev det faktiskt innan….*S*