Å så en vända till….
October 24, 2008En sväng till i samma gamla hjulspår. Och aldrig någonsin lär jag mig, aldrig!! Jag står inte ut längre, jag står inte ut!! Just nu finns det åtminstone två personer i min omgivning som gång på gång på gång vänder sig till mig när det krisar och jag ska finnas där som en gammal inventarie. Och jag gör det! Varenda gång inbillar jag mig att en gång kanske de ska finnas där när jag behöver dem, men nej, nej, nej…Jag vänder ut och in på mig själv, tar mig tid att lyssna, älta och stöta. Det känns inte som ett tvång, jag vill, men sen, när jag inser att jag BARA är ett bollplank, då mår jag skit! Jag fattar inte hur jag kan vara så urbota dum att jag går på det varenda gång? Och ursäkter om mkt att göra och tidsbrist m.m, jag köper inte det längre. Tror de jag har all tid i världen? Jag har ju bara tre barn, hus, make, jobb och hund…jag har väl inte heller obegränsat med tid? Eller tror de att deras liv är så mkt viktigare än mitt, att deras problem ska ventileras, men mina tigas ihjäl? Bah……
Överhuvudtaget är jag just nu inte alls i fas. Jag är så vansinnigt trött, antar att det är mörkret och regnet, som jag ju älskar, men som tydligen iaf påverkar mina sömnhormoner. Dessutom är jag konstant orolig för världen vi lever i……Nu tar jag helg, det ska bli vansinnigt skönt!
En stor kram kommer här! Hoppas att du får en lugn och härlig helg!
(eller galen och rolig, det funkar ju det med! *s*)
Kram Stina
ps. Jag finns här!
Comment by Stina — October 24, 2008 @ 2:12 pm
Inte roligt att känna det så. Jag hoppas att dina “vänner” ser saken från ditt håll och tar sig i den så kallade kragen.
Styrkekram!
Comment by Miriam — October 24, 2008 @ 2:38 pm
Det är inte lätt att säga ifrån när man är så snäll som du är tyvärr!!
Men behöver du spy så går jag att nå även på telefon, jag är faktiskt ganka bra på att lyssna och älta!!
Sköt om dig.
Kram!!
Comment by Nathalie — October 24, 2008 @ 3:23 pm
Det är så dålig stil det där… Man slitar ju dock aldrig att hoppas få något tillbaks…
Passa på att vila upp dig under helgen nu. Sen får vi älta världsproblemen ihop nästa vecka kanske.
KRAM!
Comment by Ulle — October 24, 2008 @ 7:17 pm
Man slUUUUTar aldrig…skulle det stå!
Comment by Ulle — October 24, 2008 @ 7:18 pm
Åh vad bra beskrivet. Precis på pricken, så har jag det också. Det märkliga är ju att man vill vara den som ställer upp och finns till hands. Så är jag som person. Men, det gör så förbaskat ont när man aldrig får något tillbaka. För ett tag sedan så hade vi det rätt jobbigt här hemma med diverse saker. Då ringer en vän och beklagar sig över att de var förkylda, och allt var så jobbigt. Bla, bla, bla. Jag lyssnade, tröstade och fanns till hands. Sen efter en timme så var det tack och hej då och vi la på. Inte en enda gång, pratade vi om mig. Inte en fråga om hur jag mådde osv. (personen i fråga visst precis hur vi mådde här hemma). Jag blir ledsen av sånt. Och precis som du säger, när folk förklarar sig med att de har så mycket att göra, tidsbrist osv då blir jag förbannad. Är min tid mindre värd då. Ett litet samtal, en omtanke tar inte så mycket tid, men det ger så mycket för den som får det samtalet.
Stor kram till dig och hoppas att du får sova och vila i helgen.
/M
Comment by M — October 25, 2008 @ 8:39 am
Kram på dig och hopas att helgen blir fin!
Förresten så varje gång jag hör Sonia Aldéns nya låt så tänker jag på ditt citat nedan…Kram
Comment by Ann-Sofie — October 25, 2008 @ 9:56 am
Hoppas helgen var fin och att barnen somnar tidigt ikväll… *s* Jag har nämligen lagt dom redan och hoppas på att få mysa i soffan snart (och äta upp godisresterna sen igår!).
Kram
Comment by Stina — October 26, 2008 @ 6:48 pm