Trots, hysteri & kärlek

Jag är en underlig person, med sjuklig benägenhet att läsa sånt som gör mig ledsen. Ännu en gång har jag nu ägnat nästan en timma åt att slösurfa på sidor som andas lidande, död och sorg. Bara så där. Jag vet inte varför, eller ens hur jag hittar dem, bara att de plötsligt är där. Trots att jag egentligen skulle lägga ut grejer på Tradera, att jag borde diska och att jag måste hänga tvätt. Och det finns en massa fina, glada, sidor man kan surfa på. Och ändå, ändå sitter jag nu här alldeles tom, sorgsen och nedstämd. Varför? Jag läser om mammor och pappor som dör en alldeles för tidig död och mammor och pappor som är sjuka och som lever med ångesten inför sin kommande död. Jag är en sjuk människa! Det handlar absolut inte om att jag vältrar mig i sorgen, eller tänker “vilken tur att det inte är jag”, nej, istället tänker jag, det kunde absolut lika gärna varit jag. Och varje gång maken förkastar en smärta, eller en svullen lymfkörtel eller en huvudvärk som jag beklagar mig över, som bagateller och “det är inget”, varje gång kan han lika gärna ha fel. Det är_inte_vanligt att unga människor blir allvarligt sjuka och dör, det är inte vanligt, men det är heller inte uteslutet. Och då, då undrar jag, hur gör man egentligen för att orka leva? Och som vanligt undrar jag extremt mycket, var i h-vete finns alla de som enligt Cancerfondens hemsida faktiskt överlever? VART ÄR DE? För jag vet ta mig tusan inte en jäkel som blir frisk från den förbannade skiten…

Denna vecka är det höstlov här och barnen är lediga hela veckan. Idag, torsdag och fredag är jag ledig och tisdag och onsdag är de “uthyrda” till farmor och mormor . Fast man börjar ju undra för vems skull man egentligen har lov?? Dagen idag började med att liten vaknade halvfem (förbannade omställning av klockan, normalt sover hon iaf till halvsex). Nästa vaknade halvsex och sist ut var storasyster kvart i sju. Såå, nu har vi varit vakna i ca tre timmar och diverse “tjafs” har redan avhandlats, just nu är det slagsmål om tuschpennor, saxar och tejp och vem som målar finast fiskar….Att vi har ca 100 tuschpennor, fyra saxar och tre tejprullar på bordet verkar hjälpa föga….Drog mig undan hit till datorn och skvallrena har duggat tätt sedan dess…puh!! Sedan vet jag iofs att den här känslan av “tristess” snabbt kan vända och plötsligt är de goa vänner och leker hur bra som helst, men ändå….Är det bara jag som är HELT allergisk emot tjafs och skvaller? Tar nästan hellre ett rejält slagsmål …

Men, frågan återstår, vad ska vi hitta på idag? Vi kan absolut inte sitta hemma hela dagen, det är liksom som att bädda för bråk plus att jag då ägnar tiden åt att städa, plocka och ta hand om tvätt och det känner jag inte för. Vi har ju nära till berget och skogen, och vädret verkar faktiskt bli rätt skapligt idag, men det har regnat hela dagen igår och hela natten så det lär vara hemskt blöt ut :/. Storasyster i familjen har fobi för allt vad regnbyxor / överdragsbyxor heter, men om jag lyckas få på henne dem så kan nog några timmars friluftsliv göra under för själen.

Själv är jag just nu helt SJUKT trött! Visserligen är det ju rätt lätt att förstå varför, vaknar ju tidigt på morgnarna ( trots att maken gav mig sovmorgon både lördag och söndag…) och är vaken flera gånger på nätterna av att barn springer fram och tillbaka. Men ändå, jag har gått på mindre sömn än så här många gånger, när mellan var liten sov jag ju inte mer än två, tre timmar per natt i över ett halvår….Och orkade iaf. Kanske är det sju års sömnbrist som börjar märkas ?

En sväng till i samma gamla hjulspår. Och aldrig någonsin lär jag mig, aldrig!! Jag står inte ut längre, jag står inte ut!! Just nu finns det åtminstone två personer i min omgivning som gång på gång på gång vänder sig till mig när det krisar och jag ska finnas där som en gammal inventarie. Och jag gör det! Varenda gång inbillar jag mig att en gång kanske de ska finnas där när jag behöver dem, men nej, nej, nej…Jag vänder ut och in på mig själv, tar mig tid att lyssna, älta och stöta. Det känns inte som ett tvång, jag vill, men sen, när jag inser att jag BARA är ett bollplank, då mår jag skit! Jag fattar inte hur jag kan vara så urbota dum att jag går på det varenda gång? Och ursäkter om mkt att göra och tidsbrist m.m, jag köper inte det längre. Tror de jag har all tid i världen? Jag har ju bara tre barn, hus, make, jobb och hund…jag har väl inte heller obegränsat med tid? Eller tror de att deras liv är så mkt viktigare än mitt, att deras problem ska ventileras, men mina tigas ihjäl? Bah……

Överhuvudtaget är jag just nu inte alls i fas. Jag är så vansinnigt trött, antar att det är mörkret och regnet, som jag ju älskar, men som tydligen iaf påverkar mina sömnhormoner. Dessutom är jag konstant orolig för världen vi lever i……Nu tar jag helg, det ska bli vansinnigt skönt!

Skulle lätt kunna skriva att jag inte bloggat på ett tag…igen…för att jag inte hunnit….Det hade varit lätt att säga, men nää, jag inser att jag faktiskt haft tid över på kvällarna, men prioriterat annat. Faktiskt. Tänk, för några år sedan var datorn min fritid, här la jag nästan all egentid, chattade, mailade, skrev blogg, surfade på olika forum och hittade nya vänner över hela Sverige. Jag sprang till datorn så fort jag vaknade och kollade vem som var inloggad osv…Mailade fram och tillbaka, med vissa flera gånger dagligen. Och så plötsligt, en dag, tappade jag liksom intresset…det är faktiskt inte lika kul längre. Men jag lägger inte ner bloggen, jag väljer att ha den kvar, helt plötsligt kommer lusten och vilja att skriva och ja, då skriver jag. Fritt och när jag själv vill, kravlöst.

De senaste dagarna har jag gjort en massa annat. Varit på bokcirkel, varit i Ullared, lekt med barn, städat, lagat massa god mat, bakat, och pysslat ljus. för att nämna något. I dag har barnen lekt med kompisar hela dagen, fullt hus och massa glada skratt. Att se barnen med sina kompisar, riktiga kompisar som kan leka och diskutera och skratta tilllsammans, det är verkligen underbart!! Idag hade båda de stora barnen såna kompisar här och det tycker jag är balsam för själen. Jag älskar barn som kan leka!! Något jag verkligen avskyr är barn som absolut inte kan leka, som kommer hem till oss och bara springer runt mina ben, tigger glass och kakor och godis och vill spela dator eller se på film eller hoppa i sängarna HELA tiden!! Barn som inte kan leka ens i några minuter, puh!! Men idag har iaf varit en fin dag. På eftermiddagen kom mamma och pappa på middag, och syrran och hennes kille, barnen blev uppspelta som vanligt när de kommer, men det var trevligt iaf.

Mini har varit på bio för första gången ! Blev “Spöket Laban” med moster och hon var helnöjd…*S*! Tänk, här hemma har vi verkligen inga bebisar längre.

Dagens fundering…..Hur tänker de tillverkare av vantar som sätter lapp för namn i EN vante, men inte den andra?? Helt otroligt…Eller ännu värre, de tillverkar som gör ALLA lappar i plagget, namnlapp så väl som tvättråd, svarta…..Vad ska man skriva med då? Silver? Synd att vi inte äger en silvermärkpenna utan bara svart….Funderar på att skriva dotterns namn med svart UTANPÅ byxorna…då borde väl de inte kunna försvinna

En bild på min lilla Ariel innan det är dags att stänga av datorn för kvällen.

Jag tycker om Sonja Alden. Hon har en speciell röst och vackra, målande, sånger. Så ja, jag gillar henne, men allvarligt…hennes senaste låt…
” Du får inte”…Som visserligen också är otroligt fin och med många vackra strofer, men en….vad ska man säga? Är det fel på mig? Jag som har konstiga tankar och tolkningar?

…………..”Inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål”…………………

Jag säger så här, jag vill aldrig höra en man spela in den låten…

(så, nu bjöd jag på en ny sida av mig själv vaa?)

Hur snabbt går inte en vecka då? Tiden bara rusar iväg! Vad har hänt sen sist då?

Visst blev det Liseberg ! Vi fick en jättefin dag, solen sken tom på oss mestadels, kall luft, men vi var varmt klädda och bäst av allt, det var typ vi och hundra personer till på HELA Liseberg…(lite underdrift kanske, men det kändes så iaf). Inga köer alls och barnen fick verkligen åka hur mycket som helst. Dessutom lyckades äldsta vinna en STOR Toblerone, så lyckan var verkligen gjord

Veckan som gått innehöll lite sjukdom, feber för den äldsta och snor och hosta för mig och minsting. Vi blev hemma två dagar och det gjorde gott, alla kryade på sig igen!

I helgen var äldsta på maskerad, utklädd till Ariel, en dräkt som jag och farmor kämpat flitigt med och den blev faktiskt riktigt bra, hon var nöjd och jag också . Det som slog mig var att när jag var liten och gick på maskerad så var det verkligen maskerad, dvs alla var ordentligt utklädda. Troll, häxor, Pippi, olika djur osv…Nu var 95% av alla på maskeraden prinsessor, dvs en krona på huvudet och en spetskjol. Vad är det ett tecken på? Att föräldrar inte orkar fixa? Att barn inte längre tycker om att klä ut sig? Att alla numera vill vara prinsessor? Vet inte, men personligen älskar jag att klä ut både mig själv och barnen Får se om jag kan slänga in en bild på dottern här i dräkten.

På lördagskvällen var barnen hos farmor & farfar och jag och maken på fest där min pappas band spelade. Supertrevligt! Vi hade jättekul och dansade MASSOR, även maken som aldrig dansar annars. Hade förfest med våra syskon och respektive, plus min kusin och hans sambo och vi hade verkligen otroligt roligt hela kvällen. Sovmorgon på söndagen och sedan en promenad på en timma och tjugo minuter för att gå och hämta barnen. Blev även bjudna på middag hos farmor och farfar innan hemgång .

Nu väntar en ny vecka, fullspäckad. Föräldrarmöte x 2 i kväll, bokcirkel på onsdag och ULLARED på torsdag. Därimellan allt vanligt plock och så jobb förstås. Hoppas ni får en fin vecka, får se när jag hinner blogga igen!

Söndagmorgon och klockan närmar sig halvåtta. Regn och blåst utanför. Större delen av familjen sover och, bara jag och minsting uppe. I fem minuter satt hon vid tvn, nu ägnar hon sig åt att klättra, röra och gnälla…Undrar när man börjar tycka att det är rätt mysigt att sitta still och se på barnprogram och käka på en riskkaka en söndagsmorgon?

I dag var tanken att vi skulle åka till Liseberg innan de stänger för säsongen. Vädret är tveksamt, stormen som skulle komma verkar ha hoppat över åtminstone vårt område, det blåser lite och regnar, men inget “kaos” som det stod på framsidan av någon tidning i går …Den stora ska iaf på gymnastik innan så det blir inte förrän senare i eftermiddag, då hoppas vi att vädret har stabiliserat sig och blivit lite mer vänliga emot oss. Annars blir det nog regnkläder på och ett gott humör i bagaget, för jag tror inte barnen accepterar att vi stannar hemma….*S* Vad ska ni göra idag?