Trots, hysteri & kärlek

Som sirap…Så där trööööögt och tuuuungt och seeeegt är allting just nu. Utan någon egentlig anledning. Bara den där “oron” som gnagar i mig då och då. Oron för i stort sett allting och ingenting och det mesta utöver det. Och så ännu lite mer oro.
Sommaren kom av sig. Totalt. Från solsken och tjugofem grader i flera veckor till pisseregn, snålblåst och åtta grader. Kontraster och det extrema….Vad hände med lagom här i “mellanmjölkens land”?? På fredag är det midsommarafton, hörde att naturen skulle “fresta” på med hela TIO grader dagen till ära, och, tro det eller ej, men det ska inte ösregna hela dagen, bara skurar Ännu en midsommarafton huttrandes i regnkläder och uppkäkad av mygg..bah….
Sverige och världens ekonomi går åt skogen. Det enda tidningarna skriver om nu är lågkonjunkturer som flåsar oss i nacken. Hur ska det gå?? Eller som en person, icke-svenskfödd, sa; “Ni svenskar pratar om era konjunkturer och marknader, i mitt land oroar vi oss för om vi ska klara dagen”….Kontraster.
Mina barn går på dagis och fritids när “alla” andra redan har sommarlov och fröknara bedjande frågar “Är det några schemaändringar nu?” läs “Kommer de att gå hem tidigare eller ha lediga dagar?”
Oron och rastlöstheten i kroppen. Nojan.
Igår fyllde jag år. Två av fem i min “gamla” familj, dvs föräldrar och syskon, glömde säga grattis….
Minsting som varit förkyld i snart ett år. På riktigt. De snorfria dagar hon haft sedan i höstas går att räkna på båda händerna. För två veckor sedan fick hon slutligen antibiotika mot infektion. Blev pigg och glad. Avslutade kuren i torsdags. I lördags morse vaknade ungen med skrällande hosta och tjock, tjock snuva. Tycker så synd om henne.
Min motin går åt h-vete. Kan inte motionera eftersom även mitt immunförsvar är kört i bott och jag är snuvig och har ont i halsen ungefär lika mkt som minsting. Sjukt!!
Jag vill bara vara ledig i hundra år. Bara göra ingenting. Eller, bara saker jag själv vill. Jag vill inte noja mer, inte oroa mig mer, bara skratta.

En bra sak….Det är vår bröllopsdag idag! Sju år som fru till världens bästa. Det är värt att fira !! Fast vi firar ganska mkt varje dag, så det blir inget så där extraordinärt. Vi firar mer i september, på Kreta, när vi varit ett par i FEMTON år! Nästan halva mitt liv

Idag började äldsta dotterns första sommarlov…Fast ändå inte. Skolavslutning med sång, musik och tal, jättefina uppklädda barn och stolta föräldrar. En mysig stämning! Såå..sommarlov, fast ändå inte, här har vi inte sommarlov än på två veckor, jag jobbar tom tre veckor till. Känns verkligen som alla andra är lediga LÅNGA sommarlov, våra barn får sex veckor, mer får vi inte ihop. Å andra sidan jobbar jag bara 50% året om, så de är ju lediga mkt iaf, men ändå. Vad får ni all ledighet ifrån ni andra??
Jag tror visserligen barnen är rätt nöjda iaf, på dagis verkar det som om barnen går iaf någon vecka till, de flesta av dem, och sedan är det ju bara en vecka till innan vi har semester. Fritids däremot är jag tveksam till, vår stora går/gick ju på fritids i samma lokaler som förskolan och hade samma personal, men nu verkar det som om den personalen gått på “sommarlov”, alla grejer skulle hem, stövlar, regnkläder, extrakläder osv och det kan jag tycka är lite dåligt?? Det är ju faktiskt så att vi fortfarande betalar för platsen och nog kan man blöta ner sig eller visst kan det regna även om det är “sommarlov”?? Nu har jag ju ett såpass flexibelt jobb och “A” är så stor, så blir det strul kan hon alltid följa med mig till jobbet istället dessa dagar. Jag brukar inte vilja gnälla på barnomsorgspersonalen, men nu känns det lite “rörigt” och “oroligt” och då blir det jobbigt för mig

Examensdagen hade vi iaf tagit ledigt hela familjen. Firade på skolgården, sedan gick vi hem och åt en smarrig jordgubbstårta som jag bakade igår kväll. Efteråt packade vi in oss i bilen och åkte hit. Tanken var att vi skulle åkt hit, men då vädret var tveksamt (vi hade solsken hela morgonen på skolgården, men sedan hopade sig molnen och senare kom ÖSREGNET), så bestämde vi oss för ett säkrare kort, att hålla oss inomhus. Tillbringade några timmar där, det är absolut värt ett besök, även om det är ganska dyrt inträde, 90.- per vuxen, men det går ju till ett gott ändamål, så det är väl värt det antar jag. När vi kom ut sken solen igen, det blåste kyligt, men vi tog en promenad och hamnade på en mysig restaurang där vi åt kombinerad lunch/middag och firade skolavslutingen ytterligare . Barnen skötte sig jättebra och åt som hästar, man blir hungrig av att kolla på fiskar

När vi kom hem var det inte mkt mer kvar av dagen än lite ostbågar och en film tillsammans med barnen innan de hoppade i säng. Nu kollar maken på fotboll, Frankrike - Holland. Min make är nämligen en av de få (?) svenskar som verkligen är fotbollsintresserad, men tycker Frankrikes match är roligare att se än Sveriges….*S*

Jag tycker verkligen att det är riktigt, riktigt sorgligt med såna här saker. Säg vad man vill om personerna i fråga, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite ledsen för deras skull. Ännu ett äktenskap som inte höll, ännu några barn som får växa upp med mamma och pappa på olika håll. Sorgligt.

Jag avskyr när saker jag inte råder över gör mig upprörd. När jag vet att det ändå tids nog “går över” och känslan försvinner. Och ändå, det retar mig så otroligt när man läser här dag ut och dag in och nästan aldrig kommenterar. Och jag förbannar mig själv för att jag “bjuder” på lösenordet och sedan inte får så mkt tillbaka. Jag överreagerar, det gör jag alltid, idag är bara en sådan dag. Så är det. Men det stör mig…..

Fest igår, inga barn hemma nu på morgonen, maken sover som en gris och jag, jag sitter här….Kom i säng halvtre, ändå vaknade jag åtta i morse, sovrummet var en bastu och kroppen rastlös….Varför kan man inte sova när man får?? Nu har jag diskat, plockat undan, slängt burkar och flaskor och inga spår syns längre efter festen. Försöker fylla på med massor av vätska och anar en huvudvärk och “dimmighet” långt bak….Trött bakom ögonen, men ingen ide att gå och sova nu. Funderar på att ringa hem barnen kanske??
Märkligt. Som man längtar efter sömn, tystnad och ensamhet. Allt det där är inte så viktigt när det verkligen gäller.

Jag är, som ni vet, en grubblande, orolig och halvt hysterisk person. Ofta grumlas mina tankar av oro och katastroftänkande. Men ibland, ibland kan jag övermannas av en känsla av total lycka. Den stunden, den känslan, är fantastisk! När man känner att allting bara är SÅÅ bra!! Jag har världens bästa man, tre fantastiska ungar, nära och kära omkring oss som bryr sig och ställer upp i alla lägen, vi är friska, vi är tillsammans, har mat för dagen och kläder på kroppen. Vad mer kan man önska? Dessutom lyser solen från en klarblå himmel och sommaren har kommit till oss.
J a g ä r L*Y*C*K*L*I*G!!

(egentligen är jag livrädd för att uttala sånt här, som om katastrofen då lurar runt hörnet, men för en gångs skull gör jag det, jag chansar, jag hoppar….)

Nu för tiden är det viktigt att bo stort, de flesta vill ha STORA hus med MÅNGA rum och ENORMA ytor. Jag säger så här; gigantiska byggen, släng er i väggen, lyckan bor på 15 kvadrat! Helgen har vi tillbringat på landet, i vår lilla stuga på 15 kvadrat, som ändå inrymmer ett litet rum för barnen, en skön säng åt oss, och plats att både laga och äta mat. Inget är så avkopplande som en helg i den lilla stugan, visserligen har vädret varit fantastiskt och vi har ju tillbringat mesta av tiden utomhus, men ändå, inga måste, ingen disk eller tvätt som pockar på uppmärksamhet, bara lugn och ro. Barnen har lekt och busat, mellantjejen cyklar nu för fulla muggar utan stödhjul, många, många bad (för barnen och maken, inte för mig….) och igår hade vi en trevlig kväll vid grillen med allsång, lite vin och min syster plus respektive och bror med sambo och pappa som sällskap. En väldigt, väldigt skön och välbehövlig helg!!

I morgon är det musikaldags. Äldsta dottern spelar musikal med förskoleklasen och familj och släkt är inbjudna. Sjörövarmusikal ska det bli och vår lilla stjärna har huvudrollen. Gissa om två stolta päron kommer bänka sig vid sexsnåret imorgon