Trots, hysteri & kärlek

Vad tycker ni att en sexåring klarar och inte klarar? Dvs, jag vill ha era åsikter, även om jag/vi här hemma ändå håller fast vid det vi tycker, tänker och har bestämt. Vår dotter går i förskoleklass, och nu börjar det bli uppenbart att det är väldigt olika vad man har för regler för sina barn. Vi låter inte A gå själv någonstans, vi bor i ett lugnt område men en del kör alldeles för fort, och jag/vi tycker inte att en sexåring kan bedömma avstånd, trafik osv…Några barn springer, som vi tycker, vind för våg mellan varandra, kommer hem till oss och vill leka med A, stannar i flera timmar, men ingen saknar dem eller undrar vart de är. Nu har dessutom en liten grupp tjejer börjat cykla själva, och det tycker jag är HELT förkastligt, visst, var och en gör sina val, men att låta sex-sjuåringar cykla på trafikerade vägar själva är ju galet. Eller?? A har börjat protestera lite, samtidigt som jag vet att hon förstår varför och hur vi resonerar, och i slutändan är hon nöjd när vi följer henne och hämtar henne. Dock skapar det lite “problematik” just i lekandebiten, nu ringer hon ibland från fritids och vill följa med olika barn hem, och då kan man känna att det blir lite jobbigt, att tappa kontrollen. Så, vi håller fast vid våra tankar, men vore ändå kul att höra era funderingar, är vi för mesiga?