Trots, hysteri & kärlek

Idag, i Aftonbladet finns en av de dummaste krönikor jag läst på länge. Hade lagt en länk, om det var möjligt, Aftonbladet har nämligen lagt den bakom “Pluslås” och lika bra är väl det…..Betala inte för skiten! Visserligen vet jag att det är en persons åsikt, men ändå kan jag inte låta bli att uppröras. Den är skriven av Anna Ekelund och på framsidan av tidningen annonseras den med rubriken ” En pojke är ett mirakel, en flicka är bara en flicka”. I artikeln berättar hon sedan om sitt första barn som hon fick när hon var 23, en pojke och sedan om flickan som kom 11 år senare. Hon jämför också hur det är att få första och andra barnet. Första barnet är pukor och trumpeter, andra är som att åka en häftig berg-och-dalbana en gång till. Jag håller inte med. Jag kan ärligt talat säga att alla gånger har varit lika fantastiska, på sätt och vis kanske ännu häftigare de två andra gångerna när man vetat vad som väntat. Jag kan dessutom säga, fullständigt ärligt att jag ALDRIG känt någon skillnad i känslor gentemot första, andra eller tredje barnet. De är alla lika viktiga för mig och har lika stora platser i mitt hjärta. Redan från början!

Men, det som upprör mig mest med hennes krönika är följande meningar, citat: “En pojke är ett mirakel, ett underverk. En flicka är bara en flicka. Förstå mig rätt: ett barn av samma sort som jag själv smäller inte riktigt lika högt som ett annat kön. Inte så att pojkar skulle vara bättre än flickor, bara att det är mer otänkbart med pojkar. Ja, mer fantastiskt.”

Sicken bullshit!! Ärligt talat. Nonsens….Sedan skriver hon längre fram i krönikan, citat: “Kvinnan är det starkare könet, eller åtminstone det kön som har läget under kontroll. Fan vet vad vi sedan gör med dem för att alldeles förvirra dem att tro att de är rädda och osäkra.”

Tja? Kan det möjligen vara uttryck som det hon själv alldeles nyss skrev, nämligen att en pojke är ett mirakel, en flicka är bara en flicka. Jag hoppas hennes dotter aldrig någonsin får sina händer på den här artikeln, vilket magslag. Hon avslutar visserligen med att säga att hon nu känner gränslös kärlek, men strax innan att dottern var rätt ful när hon föddes och att hon först upplevde henne som en inkräktare.

Jag håller inte med i något hon skriver, pojkar är pojkar och flickor är flickor, men de är precis lika fantastiska, himlastormande och ljuvliga iaf!

Vardagslyx.

Att vakna av att liten gråter i sin säng, försöka lyfta ögonlocken och gräma sig över att det redan är morgon, dödstrött.

Släpar mig upp ur sängen, ramlar in i hennes rum och stoppar nappen i munnen, snutten vid kinden. Ber en bön att hon ska somna en liten, liten stund till….Det blir tyst! Smyger tillbaka, inser att klockan bara är 00.30 och att jag knappt sovit ännu. Natten är kvar!! Lillan har somnat om. Att få krypa ner i den varma sängen, vila kinden mot den svala kudden, krypa intill maken och återigen få vaggas till sömn. Precis innan jag somnar om tänker jag “det här är vardagslyx!”