Trots, hysteri & kärlek

I går snuffade jag sex dagar gammal bebis, och ja…det är något med såna små mjuka, fjuniga kottar som väcker en lust. Finns det något mysigare än en alldeles avslappnad, rödmossig liten bebis som sover gott i famnen?? Knappast…..Jag började skriva ett inlägg i går om det där förbannade bebissuget som aldrig går över på allvar hos mig, men hann inte skriva klart utan sparade det bara i drafts. Jag tänkte skriva att även om det är rätt skönt att lämna tillbaka bebisen när hon började skrika, och att bara behöva lyssna om, och inte uppleva, vaknätter och magknip, så var det inte bot nog…..Jag undrade om jag någonsin skulle bli “botad”…..Nu på morgonen kom jag fram till att även om det inte finns bot, så kanske det finns ett vaccin….Vaccinet som i alla fall har tillfällig verkan, kallas brist på egentid…..

Vaknade kvart i fem i morse och kunde verkligen inte somna om. Tillslut gav jag upp, låg i sängen och planerade för att gå upp, koka lite kaffe, sätta mig här och kanske sedan läsa tidningen. Jag hann inte mer än nerför trappan, på riktigt, jag hann PRECIS ner för trappan så hörde jag hur det började springa på övervåningen…Tio över fem!!! Jag är ingen barnlek på morgonen så jag for upp för trappan och fräste till den, i det här fallet mellantjejen, som råkat vakna, “lägg dig ner och sov, det är mitt i natten!!” Hon glodde på mig, kröp tätt intill sin, på morgonen mycket lugnare, pappa och frågade “men varför är du uppe då?”
Det är ju inte klokt!! Inte ens klockan fem på morgonen kan man få vara i fred. Jo, jag ljuger, för jag är i fred nu, dottern har inte vågat sig ner för trappan, men hela grejen är liksom förstörd av mitt dåliga samvete. Klart jag får dåligt samvete när jag börjar dagen med att vara ilsken…Speciellt som de två stora ska åka bort hela dagen med mormor och morfar och hälsa på moster i Norge. Fast, jag vidhåller fortfarande, brist på egentid kan driva den godaste människa till vansinne……