Trots, hysteri & kärlek

Krassliga barn innebär att vi är hemma. Därmed har vi dragit igång julen på allvar! Barnens rum är nystädade och pyntade, här åker både stakar och jultomtar fram till advent, och barnen är supernöjda. Det doftar nybakta lussekatter och pepparkakor i hela huset och i köket står påsar med hyacinter och andra julblommor jag införskaffade igår. Återstår gör städning av hela nedre våningen, men det ska jag roa mig med i kväll . Nä…åter till barnen och dags för spel.

Tusen tack för kommentarerna om visdomstand. Känner mig något lugnare nu…Tandläkaren sa att tanden hade korta rötter som lutar åt rätt håll, så det borde gå ganska enkelt, hon räknade med tjugo minuter. Erkänner dock att jag redan bokat barnvakt åt barnen så maken kan följa med….Kanske måste han inte sitta och hålla mig i handen, men skönt att iaf ha honom i väntrummet när det beger sig….

Finnes: Livrädd 30-åring som känner panik och hjärtklappning inför det faktum att hon inom en snar framtid ska dra ut en visdomstand. På gränsen till hysterisk!

Sökes:Någon som dragit ut en visdomstand och kan bidra med en historia som INTE innefattar blåmärken, svimning, skadade nerver, blodbad och abnorma smärtor.

Fråga: Kan det vara värre än att föda barn utan bedövning eller göra ett kejsarsnitt?

Uppdatering något senare: Som sagt, jag vill ha POSITIVA kommentarer, har ni inga sådan så tig helt….på riktigt…jag är livrädd! Jag har redan hört alldeles för många fruktansvärda historier, jag behöver höra BRA saker….

….och säger det igen…”Yippee ki-yay” på Tv6 är det absolut roligaste som går på tv just nu. Jag skrattar så tårarna rinner varenda gång. Det är precis min humor. Har rekommenderat det förr, men, man måste nog ha min kassa humor för att skratta….Tror att man antingen älskar eller hatar det!! Går klockan 20 på söndag, en timmas ren glädjeinjektion!

Förra veckan grät jag över Christoffer….idag väljer jag ett direktcitat från GT/Expressen, sagt av Daniel Breitholtz…..” Det finns inte en normalt funtad människa där ute som på fullaste allvar menar att det är bättre att ha Andreas i finalen än Daniel.” Det säger allt…och för mig är det absolut färdigtittat på “Idol” nu, och en gissning är att programmet går i graven efter den här säsongen. Skit!

I övrigt är jag så där härligt dyster just nu. Svårt att sätta fingret på, men gammalt vanligt tjafs, typ att kräksjukans högsäsong står för dörren, och just den här månaden har vi verkligen inte tid att ligga och spy och skita ner oss och jag känner lätta panikkänslor, jag har fått ett hål i en visdomstand, jag börjar bli fet, maken är inte hemma ikväll…..Ja ni vet….fast jag kan iaf skylla på PMS..Det löser sig sa han som sket i vasken….

Som något lite mer lättsamt kan jag, med hänvisning till nedanstående inlägg, säga att ett mycket effektivt antivaccin är att kolla på raddan med förlossningsprogram som TV4 Fakta sänder på lördagskvällarna, eller att läsa dagboken hos en blivande tiobarnsmamma som jag följer……

Gokväll folkens!!

(tror du jag kvalar in som kverulant nu Stina….?)

I går snuffade jag sex dagar gammal bebis, och ja…det är något med såna små mjuka, fjuniga kottar som väcker en lust. Finns det något mysigare än en alldeles avslappnad, rödmossig liten bebis som sover gott i famnen?? Knappast…..Jag började skriva ett inlägg i går om det där förbannade bebissuget som aldrig går över på allvar hos mig, men hann inte skriva klart utan sparade det bara i drafts. Jag tänkte skriva att även om det är rätt skönt att lämna tillbaka bebisen när hon började skrika, och att bara behöva lyssna om, och inte uppleva, vaknätter och magknip, så var det inte bot nog…..Jag undrade om jag någonsin skulle bli “botad”…..Nu på morgonen kom jag fram till att även om det inte finns bot, så kanske det finns ett vaccin….Vaccinet som i alla fall har tillfällig verkan, kallas brist på egentid…..

Vaknade kvart i fem i morse och kunde verkligen inte somna om. Tillslut gav jag upp, låg i sängen och planerade för att gå upp, koka lite kaffe, sätta mig här och kanske sedan läsa tidningen. Jag hann inte mer än nerför trappan, på riktigt, jag hann PRECIS ner för trappan så hörde jag hur det började springa på övervåningen…Tio över fem!!! Jag är ingen barnlek på morgonen så jag for upp för trappan och fräste till den, i det här fallet mellantjejen, som råkat vakna, “lägg dig ner och sov, det är mitt i natten!!” Hon glodde på mig, kröp tätt intill sin, på morgonen mycket lugnare, pappa och frågade “men varför är du uppe då?”
Det är ju inte klokt!! Inte ens klockan fem på morgonen kan man få vara i fred. Jo, jag ljuger, för jag är i fred nu, dottern har inte vågat sig ner för trappan, men hela grejen är liksom förstörd av mitt dåliga samvete. Klart jag får dåligt samvete när jag börjar dagen med att vara ilsken…Speciellt som de två stora ska åka bort hela dagen med mormor och morfar och hälsa på moster i Norge. Fast, jag vidhåller fortfarande, brist på egentid kan driva den godaste människa till vansinne……

Usch! I år tycker jag inte att Idol varit lika bra som innan, men likväl har vi tittat varje vecka och givetvis har jag haft en favorit. I går åkte han ut….buhu!! Hur hände det? Nog måste folk ha glömt att rösta?? Eller hur stor släkt och vänskapskrets har de övriga deltagarna? Det är ju skandal….i alla fall två av de som är kvar borde ha lämnat in handduken för längesedan. Jag vill inte gå till personangrepp i bloggen, men jag är rätt less på kommentarer som “jag är nöjd” eller “bästa stunden i mitt liv”…iaf när vissa använder uttrycken varenda vecka…..slätstrukna personligheter….Christoffer hade något speciellt, något eget, och en fantastisk röst……Så, det känns som han lämnar ett hål i Idolcirkusen…och för mig finns ingen övrig som kan fylla det. Jag gillar Amanda och jag gillar Daniel, men jag kommer aldrig köpa några skivor med dem. Det skulle jag kunna tänka mig med Christoffer.

Jag vet, det låter märkligt, för en del till och med otroligt, men jag älskar underbara november. Den krispiga luften som mer och mer övergår i kristallklar. Jag älskar mörkret, regnet och fuktiga löv, vetskapen om att det snart, när som helst, kan börja snö. Jag erkänner, jag skrapar rutorna på bilen med glädje och njuter av röken som kommer ur munnen när man andas. November som är vägen till december, när hela adventstiden fortfarande ligger orörd framför oss. Längtan efter ljusstakarna och stjärnorna, glöggen, clementinerna och pepparkakorna. Barnens luciatåg och deras nyfikenhet inför kalendern som hänger på väggen. När vi väl gått in i december går tiden så fort, den rusar fram, men tills dess njuter jag av det mysiga som stundar. Tänder ljus på kvällarna och myser i soffan. I november lever jag upp, jag älskar november. Ni som inte trivs nu, ni som lever upp av ljus och värme, tänk er att det är då, när våren spirar, som jag känner mig som ni gör nu…….