Trots, hysteri & kärlek

Om mindre än fem procent av alla kvinnor som drabbas av bröstcancer är under fyrtio år, varför handlar då ungefär nittiofem procent av alla tvinslag och tidningsartiklar om just dem?? Om ungefär hälften av alla är över sextiofem år, varför har jag då inte sett ett enda klipp om dem??? Vet ni vad jag tror, jag tror att media spelar på våra känslor, att det berör och smärtar mycket mer att se en döende småbarnsmor än en döende farmor. Och vet ni, det äcklar mig!! Visst, det är så klart fruktansvärt tragiskt att unga kvinnor dör ifrån sina barn och makar och familjer, men det är också tragiskt när äldre gör det. Och framför allt, jag gillar inte när man försöker skrämma folk till att donera pengar. För det är ju precis vad man gör!! Eller?? Missförstå mig rätt, jag lider med de som blottar sina inre i tidningarna och inslagen om död och lidande och sorg, men jag vill hellre se en icke vinklad bild. För sanningen är ju att de allra, allra flesta som drabbas av bröstcancer är inte unga människor. Jag vet inte, det blir så fel när jag skriver, för ni kanske missförstår hur jag tänker, men jag vill inte se människors lidande som en spännande följetong som Aftonbladet eller Expressen säljer tidningar genom. Jag vill inte skänka pengar till en insamling bara för att jag blir spyrädd när jag läser om moderslösa småbarn och se mig själv i samma sits. Jag vill skänka pengar därför att jag vill bota cancer. Cancer hos alla!!!
Där kommer nästa steg i min skeptisism gentemot Rosa bandet….Är det rätt eller fel att ha en sådan enorm karusell kring en enda cancerform?? Jo, den drabbar många och givetvis behövs alla pengar som finns. Men vi får heller inte glömma alla andra sjukdomar som skördar offer dagligen. Ungefär 5500 personer i Sverige får varje år cancer i tjocktarmen eller ändtarmen, när hörde ni sedan om en landsomfattande insamling för dem?? 10 000 får varje år diagnosen prostatacancer…Och jo, det säljs väl några “blå band” på Apoteken, ser dem då och då i en dammig låda, men jag missade tvgalan och alla uppslag om den…..Gjorde ni?? “Bara” ungefär 1100 får hjärntumörer varje år, betyder det då att det behövs mindre anslag till forskningen?? Jag tvivlar på!! Nästa år efterlyser jag ett “Multi band”…vi samlar in pengar med förenda krafter till ALL cancerforskning så vi någon gång kan lösa den förbannade gåtan och rädda liv.
En annan sak….27 000 människor får hjärtinfarkt i Sverige varje år….Det är ganska många…..Det är den vanligaste dödorsaken vi har här i landet. Oftast en plötslig och oväntat död. Det skrämmer mig. Samla in pengar för att informera och förebygga. Ordna förebyggnade undersökningar precis som mamografi och cellprov. Låt alla över 45 gå till doktorn och kolla kolesterol och blodtryck en gång varje år. Visst det kostar pengar, men nog är det värt det?? Och visst, man kan boka såna kontroller själv, men vilka gör det?? Och det är väl dumhet, men är det inte typiskt mänskligt….tanken på att det drabbar inte mig. Tills det det drabbar mig, och alla andra runt omkring….då kanske eftertanke är försent.

Jag vill också rädda liv. Alla liv!

STÄNGT PÅ OBESTÄMD TID!

Hemma och vabbar med min “bebis”. Hon är snorig, hostig och har ögoninflammation. Just nu ligger hon här i knät och halvdåsar lite, på väg att somna, men hostan retar henne. Sedan jag började jobba för två månader sedan tror jag inte att jag jobbat hela veckan en enda gång, alltid några baciller som “myst” runt här hemma…..Idag fick iaf de två stora gå hur som helst, mellantjejen protesterade lite, men jag kände att det var rätt. Vi är lediga så mkt iaf, var lediga igår och är det imorgon, och just nu behöver hon komma ifrån mig och leka lite med jämnåriga. Hon är extremt mammig och pappig och vill helst vara under skinnet på oss hela tiden, och det får hon, oftast, men ibland tror jag det är nyttigt att göra annat också. Den äldsta är på utflykt med förskoleklassen, så jag hämtar båda vid två.

Om lillpuffen somnar här i knät så tänkte jag röja köket. Har nämligen varit extremt duktig den här veckan och röjt och sorterat på all ledig tid. Nu är det fint här hemma, varenda skåp, låda och hylla är städad, rensad och skurad. Sex sopsäckar är kastade och jag kan andas Bara köket som ska skuras nu och sedan en vända med dammsugaren i hela huset….Härligt!! Anledningen till mitt stora ryck?? Det finns två, det ena är att jag helt enkelt höll på att kräkas på alla skåp som svämmade över, att inte hitta vad jag sökte och att alltid få något i huvudet när man öppnade en skåpslucka. En annan är att imorgon ska jag, svärmor och svägerskan hit och shoppa loss ! Mycket roligare att komma hem med fulla påsar om det finns gott om plats för grejerna. Tänkte fynda födelsedagspresenter och julklappar till barnen, leksaker är superbilligt, och även en MASSA annat.

Om fredagens inlägg var väl negativt blir måndagens dessto ljusare. Vi har haft en härlig helg med lagom dos av det mesta, familjeliv, vackert väder, promenader, godis, tv, utekväll, födelsedagsfirande och avslutning igår med film i soffan. Trevligt Vi har dessutom fått röjt rejält i barnens rum och slängt två sopsäckar med trasiga leksaker, urvuxna kläder och annan “skit”. Underbart!

Det roligaste just nu är äldsta dotterns enorma lust att läsa och skriva. Hon är verkligen så otroligt nära att knäcka läskoden, iaf har hon nu knäckt “skrivkoden” och ljudar bokstäver och skriver för glatta livet. Favoriten just nu är att skriva “mosdr” och det förstår väl alla att det betyder “moster”!! Anledning är förstås att hon saknar moster massor nu när hon flyttat till Norge. En annan av mina favoriter som hon skrivit är “Solän lusr” Knäcker ni den?? Dessutom inspirerar hon lillasyster att försöka skriva och läsa, så just nu är hela huset hemma fyllt med fina lappar och teckningar med bokstäver, ord och namn. Jag som älskar att läsa och skriva själv tycker förstås att det är jätteroligt !

Så är det då fredag igen och ännu en vecka kan läggas till historien. Just nu går tiden så fruktansvärt fort att det skrämmer mig mer än vanligt. Dagarna bara rusar iväg och ändå hinns ingenting. Jag tror inte att jag någonsin förr känt mig så här stressad, jag ska vara överallt på en gång och hinna en miljon ting, men mitt i stressen hinner jag slutligen ingenting. Hämtar och lämnar barn, jobbar, städar, tvättar, handlar, plockar, skjutsar och hämtar igen, lagar mat, badar barn, går på möten på skolor och fritids och dagis, aktiviteter till höger och vänster….Sitter i soffan någon timma per kväll och kollar på meningslös tv och somnar sedan som en klubbad säl. Jag är så otroligt glad att jag inte tog det där jobbet som jag blev erbjuden i våras, oerhört tacksam!! Det hade inneburit ännu mer arbete och inte alls lika stor valmöjlighet vad gäller tider och det hade verkligen varit skit!!
Sanningen att säga vet jag att mycket av “stressen” vilar hos mig själv, jag har fruktansvärt tålig stresstålighet och exploderar oerhört lätt, å andra sidan blir jag glad och ganska lugn lika snabbt igen, men iaf….Barnen har heller aldrig varit så otroligt jobbiga och krävande utforskande och energiska som nu. Heller har de heller aldrig förr varit så, ilskna och argsinta åsiktsstarka som nu. Puh!!! Min egentid är dessutom nada, noll, zero, ingenting just nu och det tär också på både psyke och ork rent fysiskt.

Nu i kväll när barnen lagt sig ska jag röja undan lite här, dammsuga och tvätta golven innan jag ev. kollar lite “Idol” om det hinns med….Maken kommer hem från skogen, han hjälper till i den förening han är aktiv i, senare så jag hoppas hinna umgås lite med honom också. I morgon är jag och barnen ensamma hela dagen igen, maken är i skogen, och jag undrar redan vad vi ska sysselsätta oss med…blä! Blickar istället fram emot kväll då vi ska “ut och roa oss” och barnen ska sova hos farmor och farfar.

Jaha…roligare än så blir det inte just nu….egentligen är det nog bättre att inte blogga alls än att blogga om tristess och trötthet, men vad sjutton, det är ju ändå min blogg …Trevlig helg kära vänner!

Dagens ord från mig blir ett barnbokstips!! Nämligen, “Petter och hans fyra getter“. Jag, och barnen, älskar den boken. Roliga bilder, lagom mycket text, ca fyra rader per sida, dessutom rimmar texten. Jag läser början och barnen fyller på slutet. En bok som är lagom lång att läsa och lagom lång att lyssna på, även om man har mycket spring i benen . Såg dessutom att det var ett fantastiskt pris på den på Adlibris. Har ni den inte så skynda fynda, eller låna på bibblan.

Den kommer då och då, smyger sig på och rasar sedan över med fullständigt osannolik kraft. Från att ha varit otroligt roligt och en daglig rutin, är det plötsligt bara sååå tråkigt, eller nej, inte ens tråkigt, bara totalt meningslöst och tomt. Jag pratar förstås om olusten att blogga. Jag har just nu ingen som helst lust att blogga. Jag orkar inte ens läsa i andras bloggar, jag vill inte ens se datorn. Har absolut ingenting att skriva om, både tanken och det skrivna ordet är segt och tungt och svårt att formulera. Jag har saker som jag grubblar på och funderar över, men jag har absolut ingen ork att skriva om dem…Hade jag orkat hade jag kanske skrivit ett långt inlägg om “Rosa bandet” kampanjen och mina tankar kring det….eller dagens Aftonbladet där Socialstyrelsens nya “sjukskrivningsregler” listas, men jag ids inte…Jag bara håller på att koka inombords av irritation och ilska. Jag kunde ha skrivit om sjukdomar som hopar sig i takt med att höstlöven faller, eller irritation på Försäkringskassan. Eller också ett inlägg om vår sexåring som är sur och arg mest hela tiden och pendlar mellan att hata oss och sedan inte kunna vara ifrån oss en sekund, eller om en speedad tvååring som höjer blodtrycket hos alla i sin närvaro. Jag hade kunnat skriva om vilken fantastisk glädje det var när vår minsting häromdagen sa sitt eget namn alldeles tydligt, innan har hon sagt en massa annat, men inte sitt namn , att jag ser fram emot lördagkväll när jag och maken ska ut och äta gott och bowla med syskon och respektive, eller hur glad jag är över att ha min familj (även arg sexåring och vild tvååring). Men inget, jag orkar inga långa inlägg, så det blir så här istället. En kort vink, hej här är jag!