Innan jobbet….
September 10, 2007Makens morgon:
- Går upp ur sängen, tar på sig kläderna som ligger intill den samma. Går ner, borstar tänderna. Sätter sig i bilen, åker till jobbet. Framme!
Min morgon:
- Kastar på mig kläder medan liten sitter i sängen och vrålar i högan sky. Medan jag försöker borsta håret kommer den stora och undrar varför jag alltid är så dum….jaaaahaaa….
- Klär på tre barn. Ingen vill ha de kläderna jag lagt fram, inte ens minsting, som vrålar över hängslena på snickarbyxorna tills jag viker mig och byter dem.
- Fram med frukost. Varför får vi inte yoghurt? Den är slut! Skaffa ny då, NU!!! Varför är det skinka på mackan? Det är väl gott? Nej, jag gillar inte det längre. Dricker en kopp te på stående fot.
- Packar gympapåse, packar ner en påse blöjor, letar snuttefilt, packar frukt i väskan, rotar fram fleecefodrade regnkläder och undrar vart mellanbarnets stövlar är? Under hela tiden får jag skäll eller gnäll från något håll.
- Borstar alla barns tänder och tvättar små mjölkiga munnar.
- Plockar fram jackor och skor. “Inte dem skorna, de är fula”, “Åhhh inte den knöliga jackan, den är så jobbig!” Svettas som en gris och är rätt irriterad. ‘
- Packar ut barnen i bilen, inser att jag glömt mina egna tänder, går in igen, borstar dem och hittar gummistövlarna som var borta. I bilen skriker två barn hysteriskt för något, vad vet de nog inte själva.
- Sätter mig i bilen och börjar backa. Satan! Där är ju hunden kvar på gräsmattan. Ut igen, med en väl vald ramsa, dock utanför bilen bortom barnöron. In med hunden, hinner inte torka smutsiga tassar.
- Lämnar stora på förskolan. Mellan och minsting vill med in, kånkar in barn och väskor. Tillbaka ut i bilen, minsting är galet arg över att återigen hamna i bilstolen. Svettas ännu mer.
- In på dagiset. Lämnar mellan, utan problem, hon är glad och nöjd. In med minsting, hon går glatt in, men inser att jag ska åka och hon stanna. Tårar. Går ändå, det måste jag ju, hör henne vråla bakom mig.
- Ner till affären. Handlar det viktigaste, hem och lämpar av. Stänger av torktumlarn hemma, vågar inte ha den på när vi inte är hemma, trots att det egentligen skulle behövas. Äter en nektarin till frukost.
- Kör till makens jobb, byter bilar, åker till mitt jobb. Stormar in fem över nio, möts av en kollega, tillika min bror som undrar “Varför kommer du så sent?” Frågar honom om hur gärna han vill dö…..Sjunker ner på en stol med en mugg kaffe. Tänk så stilla det är att jobba…..
Och ja, J, innan du börjar med försvarstal 
….jag VET att du ska hämta i eftermiddag och få din dos då, och jag VET att du erbjöd dig att handla i em, men ändå…..
Jag kan inte låta bli att le;) Verkligheten ser verkligen ut så där….även hemma hos oss! senast igår fick ett psykbryt och beslöt mig än en gång för att strunta i all planering/undanplockning/pack av väskor etc som behövs göras.Jag satte mig helt sonika ner i soffan och läste en bok! (precis som vissa andra i familjen gjorde) jag brukar följa dig och det är alltid lika engagerande! kram på dig!
Comment by Ann-Sofie — September 10, 2007 @ 9:42 am
Fnissar! Skönt att höra att det är fler som har kaosiga mornar…trots att jag “bara” går hemma och släpar hela dagarna och inte har något jobb att jäkta till
Mitt tips, förbered ALLT som går kvällen innan. Ställ fram frukosten (förutom kylskåpsvarorna då;-), packa väskorna och ställ dom vid dörren, låt barnen vara med och välja kläder kvällen innan (kanske, kanske blir det mindre konflikter och mindre byten på morgonen), packa bilen så långt det går kvällen innan…
Fast, trots att man gör allt detta så är det mer eller mindre kaos och ja, min kära sambon har ingen aning om hur det är då han sällan (läs aldrig) har varit hemma på morgonen SJÄLV med barn som ska iväg osv.
Hoppas att dagen flyter på bra och att inte brorsan mister livet *fniss*
Kram Mams
Comment by Mams — September 10, 2007 @ 10:01 am
Hahaha, skrattar så jag kiknar! Kunde varit en morgonscen från oss! Ja, ta bort hunden då.
HUR gick det i helgen? *nyfiken i en strut*
Och du….vad många tågbiljetter jag tog med mig sist!
*asg* HUR ska vi klara oss i en storstad med våra vimsiga hjärnor?
Comment by Ulle — September 10, 2007 @ 11:21 am
…och så flög det rosa elefanter ut ur Annas rumpa!
Men jag älskar dig, fast du är lite hysterisk och totalt antisocial på mornarna!
Det är ju inte konstigt att man får ta på sig och sticka fort som attan på morgonen när man hör någon morra från kuddarna: - Klockan är sex, gå upp! En halv minut senare: - Gå upp du stör mig!!!!! Denna gång är det ett gurgel som hämtat ur en skräckfilm! Då är man inte så tuff!
Puss,
Johan
Comment by Johan — September 11, 2007 @ 4:59 am
*s* Jag känner igen det! Skrattar gott åt din berättelse och din mans inlägg! Ibland kan jag verkligen vara avundsjuk på männens förmåga att ta allt lite coolare än vi kvinnor. Och jag önskar verkligen att jag kunde låta bli att ta på mig så mycket….
Kram
Linda
Comment by Linda med grabbar — September 13, 2007 @ 8:08 pm
*ler* Man ska känna att man lever! Vissa mornar är värre än andra…Älskar ditt levande sätt att beskriva! Varför blev du inte författare ist?!
Comment by Trollis m/pojkar — September 16, 2007 @ 8:07 am