Trots, hysteri & kärlek

Idag är det dags för loppis, iaf för tre femtedelar av familjen. Det ordnas en stor barnloppis här i stan och i ett svagt ögonblick lovade jag min äldsta att vi skulle sälja…puh! Barnloppis innebär alltså att det är barnen som ska sälja, vilket min äldsta, sex år, är eld och lågor över. Även fyraåringen ska med, men jag gissar att hon lär tröttna rätt fort. Hon lessnade bara vi var där och ställde upp grejerna igår. Just nu känns det rätt jobbigt faktiskt, kan väl inte påstå att det är mitt rätta element, att stå på en loppis och prata med okända och försöka kränga saker vi lessnat på, men, vad gör man inte för barnen…..Dessutom är det ju rätt bra, alla bebisleksaker, massa urvuxna jackor och overaller osv, kan man få några kronor för det så varför inte? Vi ska dessutom hit i morgon, så då kan barnen använda ev. pengar och känna att de “tjänat själva”…blir väl bra. Har också bestämt mig för att plocka med några svarta säckar till loppis, det vi inte får sålt kastar vi, orkar inte släpa hem igen.
Tveksamt är väl dock om fyraåringen är helt med på vad vi faktiskt ska göra, i går utspelade sig följande konversation mellan barnen;

Äldsta - Nu vet du X att vi du måste säga, “hej, eller goddag, vad vill ni köpa?” och kolla vad det kostar.
Mellan -Nej! Jag ska inte sälja grejer.
Äldsta -(fnissar lite åt syrrans knäpphet) Vad ska du gör då?
Mellan -Jag ska ju klippa dem, jag ska vara en frisör.
Äldsta -(gapskrattar åt syrran och säger lillgammalt) Jaa…du är rolig du….Jag tror faktiskt inte någon vill bli klippt av dig, det är nog inte därför de går dit.
Mellan -Men jag är ju så bra på det, det var ju därför jag klippte mig själv för att testa, och det blev ju rätt bra…..(hon klippte sig i början av sommaren, ett härligt jack på sidan).

Den äldsta skrattade gott efteråt, men mellan var helt seriös, så jag får väl kolla så hon inte plockar med sig en sax…haha!

I övrigt är lillan nu inskolad på dagis, och det har gått riktigt bra. Lite ledsen när jag lämnar, men på dagarna går det jättebra. Så, i fredags gjorde jag min absolut sista föräldradag och på måndag börjar jag jobba som vanligt. Just nu känns det bara så skönt. Det är hemskt att skriva, men jag tror inte jag hade orkat gå här hemma på heltid längre nu, mina barn är rätt intensiva….

Idag går dessutom våra tankar till en god vän med familj som fått ett jobbigt och tråkigt besked. Kram!!