Ångest för att jag inte har ångest?
August 31, 2007Ja…då sitter man då här. Alldeles ensam en fredag förmiddag. När hände det senast? När kommer det att hända igen? De två äldsta är med farfar och minsting, ja minsting är på dagis. Idag ska hon äta där, hon har varit ensam sedan 9.30 och jag ska hämta henne halvtolv. Eller, ja, ensam är hon väl inte, men iaf….ni förstår vad jag menar. Min bebis har blivit stor. Stor? Större iaf….
Och det värsta är, jag har ingen ångest. När ettan och tvåan skolades in var jag deppig och extremt orolig och totalt nojig. Och nu, jag känner mig lugn och med tilltro både till dotters förmåga att klara sig och till personalens förmåga att ta hand om henne. Det känns faktiskt bra. Jag längtar efter rutiner och att börja jobba. Det ska bli skönt! Faktiskt. Sedan är det ju en annan sak att tänka på att jag ska jobba resten av livet, ingen mer mammaledighet att se fram emot, fyra sketna semesterveckor per år bara. Å andra sidan, inte ens det “skrämmer” mig just nu. Jag har varit hemma i nästan sex år, i stort sett hela tiden. Nu är jag redo för något annat.
Fast då känner jag lätt ångest över att jag inte känner ångest inför dagisstarten. Och visst, det är klart att jag funderar på hur hon har det och om hon är ledsen eller bråkar med de andra barnen, så lär ju det bli jobbigt. Men i grund och botten är jag lugn. Det har jag lite dåligt samvete över, fast egentligen, varför då?
Nu ska jag dricka kaffe och lyssna på tystnaden. Den ljuvliga tystnaden.
Hej Vanno!
Hoppas att du njuter riktigt mkt av lugnet, för snart är det liv och rörelse i huset igen!
Ikväll blir det mys vaaaa´!?
Älskar dig!
Pussar,
Johan
Comment by Johan — August 31, 2007 @ 9:33 am
Vad härligt med lugn och tystnad!
Och så underbart att du kan njuta av det!
Hoppas ni får en fin helg! (och en mysig kväll! *blink*)
Kram Stina
Comment by Stina — August 31, 2007 @ 10:21 am
Vad skönt, njut du av tystnaden och bristen på ångest - utan dåligt samvete!
Jag är en sån där mamma som knappt har känt någon ångest alls vid barnens inskolning på dagis. Inte ens med första! En konstig mamma kanske, men sån är jag. Jag har känt med trygg med dagiset och hela principen kring dagis. Säkert eftersom jag minns min egen dagis-tid som något positivt. Däremot om något gått eller verkat fel så har ångesten och oron kommit. Såklart.
kram Millan
Comment by Millan — August 31, 2007 @ 10:38 am
Vad bra att du inte har någon ångest den här gången
! Jag var lite småorolig med storebror när han skolades in, men allt flöt på så bra så det släppte snabbt. Med lillebror var jag inte orolig alls, han började ju på storebrors avdelning och vid det laget visste jag att det var helt undebar personal där. Sedan har båda grabbarna varit väldigt lättinskolade och det underlättar ju,
Kram och trevlig helg!
Comment by Cina — August 31, 2007 @ 11:52 am
“Lyssna på tystnaden” - fnissar, ja visst låter den bra:) Tycker att det är bra att du inte har någon direkt ångest…
Jag har lärt mig nu efter tre barn att verkligen koppla av när jag är barnfri, nästan så att jag har ångest för att jag inte längtar så där jättemycket. Ja, det är klart att jag längtar efter barnen, men inte så där så att jag inte kan koppla av. Jag är ju inte barnfri så ofta, i alla fall inte länge, och då har jag lärt mig att ha vett att verkligen njuta av tystnaden.
Sen är det ju alltid helt underbart att träffa barnen igen.
Trevlig helg!
Kram mams
Comment by Mams — August 31, 2007 @ 2:50 pm
Skriver under på det där du! Ångest över att man inte har ångest för att man inte saknar barnen osv osv. Ja, jösses hur är vi funtade? Jag såg en mammaledig tjej ute på promenad igår med två barn. Jag kände direkt: HU vad jag är glad att jag inte är där längre. Då är man redo att ta nästa steg i livet va?
Nu blir det filmtajm här! Ska vi ses nästa vecka??? KRAM!
Comment by Ulle — August 31, 2007 @ 5:20 pm
Jag förstår hur du resonerar, man “ska” ju ha ångest. Men å andra sidan så har du ju varit med om det hela två gånger så du vet ju bättre hur det funkar. Hoppas du kunde njuta av tystnaden i alla fall:-D
Kul att du hittade min blogg! Och välkommen tillbaka:-)
Kram!
Är det ok om jag länkar till dig från min blogg?
Comment by Lotten (LG) — August 31, 2007 @ 8:34 pm
Det låter härligt. Klart du inte ska ha ångest över din ickeångest. Skönt att det går bra med inskolningen. Önskar er en fin helg.
Kram, Lina
Comment by Lina — September 1, 2007 @ 6:43 am
Jah du, det är inte ofta man är alldeles ensamen…Man kan nästan bli rädd för tystnaden eller åtminstone bli stressad av den, när den dyker upp…Tur det inte är ofta *ler*
Comment by Trollis m/pojkar — September 2, 2007 @ 7:51 pm