Trots, hysteri & kärlek

Ett förtydligande….min åldersnoja….jag har svårt att beskriva den…Det handlar inte om rynkor, år som gått, kropp i förfall, stel rygg och att barnen blir äldre. Utan mer helheten. Insikten om att livet verkligen bara är en enda gång och de åren rusar vilt förbi…Jag är inte rädd för att fylla fyrtio, eller femtio heller, men jag är rädd för att åldras och dö och inse att aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mer ska jag leva…Det gör mig nästan yr vid blotta tanken…

Idag är jag dessutom yr på riktigt. Efter att ha haft riktigt ont i örat i flera dagar blev jag igår kväll, efter den trevliga fikan med Ulle, riktigt öm i hela kinden och bak i nacken. I dag blev det en tur till VC. Hörselgångsinflammation, och my god, det gör verkligen rejält ont. Idag är en sådan dag som jag hade sjukskrivit mig om jag jobbat…Nu jobbar jag hemma, mao ingen rast och ingen ro, dock ett barn kort eftersom mellantjejen är i skogen med farfar.