Trots, hysteri & kärlek

Väderinlägg är ju egentligen rätt trist, alla säger ju samma sak iaf just nu…denna jäkla sommar…Och ändå, kan man låta bli?? Jag är ingen soldyrkare och jag saknar inte höga temperaturer, men ändå…ändå…Sedan midsommar har vi inte haft EN enda dag utan regn. På riktigt. Någon gång under varenda dag har lite regn fallit, visst, några gånger, några minuter har vi sett solen, men sedan regn igen….Gräset här utanför är en äng, visserligen hatar vi att klippa gräset, men ändå, skumt att inte ens hinna ett varv med gräsklipparen utan att det regnar…
Annars, dagarna rullar förbi så snabbt så snabbt. Maken är inne på sin tredje semestervecka av fyra. I morgon är det 1 augusti. FÖRSTA AUGUSTI!! Jag börjar jobba :/ Visserligen bara sporadiskt en månad nu, vi har inte inskolning förrän i september för mini, men ändå. Om några veckor börjar äldsta förskoleklass, åren går, tiden går….Nu börjar allvaret, och ja, det känns rätt roligt just nu att börja jobba. Men ändå, när man inser att det aldrig mer blir någon föräldraledighet, nu är det bara allvar i trettiofem år…..Fast det finns ju glädje i det också, kanske är det bra att pröva sina vingar var för sig, jag och barnen har ju varit lite småtrötta på varandra här hemma ett tag, fast iaf…Efter några månaders jobb kommer jag nog att längta hem. Tur att jag bara jobbar halvtid .
Så livet går sin gilla gång och det är långa, sköna, lata dagar med inget speciellt inbokat, vilket är ljuvligt. Det enda som lite stör min sinnesfrid är insikten om att vårt hem ser ut som ett smärre krig…Fem personer och en hund hemma varenda dag tillsammans skapar kaos. Ett kaos som bara en person verkar se, och som bara en person försöker göra något åt…gissa vem!! Blir nog inte mkt tid vid datorn den här och nästa vecka heller, men sedan, sedan så smäller det och jag ska blogga så fingrarna glöder…tror jag…*S*