Trots, hysteri & kärlek

Hm…Efter pausen borde huvudet väl vara fullt av tankar och funderingar som vill komma på pränt, men sanningen är motsatsen…Jag har inte ett skit att skriva och, framför allt, datorn lockar mig inte det minsta. Slog på den nu för att jag nästan kände mig “tvingad”, tyckte hon tittade så ilsket på mig, som om jag svikit henne…..Nu sitter jag och slösurfar, kollar mina bloggvänner, men orkar inte skriva några kommentarer…Hur dålig stil är inte det?? Helt genomruttet….och ändå orkar inte mina fingrar klicka på “kommentera” och bränna iväg några rader….Ska jag tolka det som att jag fortfarande inte är redo för datorn?? Kanske vore sommarlov på sin plats? Barnen gör sina sista dagar på förskolan nu i veckan, för den stora är det slutet på hela förskoletiden där, nu stundar “allvaret” i form av förskoleklass och det är tudelat. Hon längtar, men nog är det lite sorgligt att lämna nuvarande avdelningen och fröknarna. Konstigt vore det väl annars, det svider ju även i mig, gissar att jag kanske till och med är en aningens gråtmild på torsdag :´( !! Sedan är det sommarlov tills slutet av augusti när allvaret börjar för hela familjen. För första gången på nästan sex år ska jag börja jobba “på riktigt”, nu finns inga fler mammaledigheter att se fram emot, inga fler barn kommer att fylla den här familjen…Det är ändå en glädje och en spännande tid och nya utmaningar stundar och på så sätt och vis kan jag också se fram emot det. Just nu…vem vet vad jag känner om liten får en hysterisk inskolning med skrik och panik som sina systrar….
Se där, jag lyckades klämma ur mig ett inlägg, men nu är det godnatt och bye bye för ikväll…..Kram till er alla!