Bah!
Jag börjar få skrämselhicka. Visserligen vet jag att var dag har sina egna bekymmer och att oro för framtiden är dumt, men iaf….Hur i hela fridens namn ska det gå när jag har TRE tonårsdöttrar? De bryr ju sig inte om vad jag säger nu när de är 1½, 3½ och 5½, hur i hela fridens namn ska det då bli när de är 13½, 15½ och 17½??? Snälla gode Gud, eller ödet, eller vem det nu än må vara som styr över oss, låt deras humör ha lugnt sig tills tonårstiden. Jag lovar att alltid vara snäll om du gör detta för mig……Du skulle inte dessutom kunna ge mig städhjälp? I så fall ska jag aldrig mer be om något!
