Trots, hysteri & kärlek

Igår var min bror och syster med respektive hemma hos oss. Min bror är 27 och hans flickvän 22. Min syster är 19 och hennes kille 20. Ingen av dem har några barn, än så länge frivilligt. Min syster är ofta här och passar/leker med våra barn, för att inte tala om hennes kille som är världens bästa barnvakt! Ungarna bara ÄLSKAR honom och blir fullkomligt lyriska när han kommer. Han är fantastisk på att leka och busa med dem. I morse när jag berättade för barnen att de varit här igår fick jag mycket arga blickar över att de hade tvingats sova. Hur som helst, min bror är ganska ointresserad av barn, han pratar och skojar lite med dem när de träffas, men snabbt blir han trött. Ändå är han “proffs” på barn och vet precis hur man lever med dem, hur man sköter dem och hur man gör för att allt ska funka. Därför har jag en rad kommentarer som jag fått i ansiktet av båda mina bröder, gissa om de kommer bli sköna att klämma tillbaka på dem om några år….

~ Varför grinar de? Det är väl bara att säga till dem, sluta lipa!
~ Vaa? Skäller du på dem? Det gör man väl inte på barn?
~ Städar ni aldrig här hemma eller? Det är rätt mycket grejer i hallen….
~ Fräscht, hur sunkig är du? Yoghurt på tröjan.
~ Men vad i…..sand i hela skorna?? Härliga familjen.
~ När ska ni städa i trädgården?
~ När ska ni röja i förrådet?
~ Varför är er barn så högljudda?
~ Är du arbetsskygg? Hur länge ska du gå hemma och bara lata dig med barnen?
~ Vaa? Har ni inte sett den bion? Vad gör ni egentligen på kvällarna?
~ Festliga familjen, myskläder på och dvd-film varenda helg, torra är ju bara förnamnet.
~ Fy vilken väsen det är här, jag ska nog dra hem och sova nu.
~ Usch, jag blir yr bara av att komma hit.
~ Jag tycker inte barn ska få så mycket prylar.
~ Har man skaffat barn får man skylla sig själv. Ingen idé att gnälla.

Tilläggas skall dock, han är snäll också , ibland…*S*