Trots, hysteri & kärlek

Är ni för eller emot lagstiftning av föräldraledigheten? Har funderat på det en hel del de senaste åren och kommit fram till, nej, jag är absolut inte för det. Jag kan inte det. För mig är det något som varje familj absolut måste bestämma utefter sina egna förutsättningar. Jag har hört en massa saker om hur fel jag har, och att jag är en fånge i hemmet och att jag sviker hela kvinnokönet genom att ta ut mest dagar, men vet ni….jag har aldrig känt det. Inte en enda gång när jag varit hemma med mina barn, suttit på golvet i deras rum och sett dem leka, har jag känt “fy vad förtryckt jag är”. Inte en enda gång när någon av dem lagt sina armar om mig och kramat mig och skrattat har jag känt “stackars mig”. Vi pratat om detta jag och två kompisar härom dagen och de menade att mina “ursäkter” för att vara hemma är dåliga och förlegade, vad ska man säga?? Så här är det;
- Jag har “bara” en halvtid. Det har vi valt. Mao, jag tjänar ungefär en tredje del av vad maken gör. Här kommer kommentarerna om “det är just det vi måste få bort”, “du ska kämpa för din rätt till lön”, “männen ska dra sig tillbaka och kvinnorna ska avancera, stöd kampen!” Men vet ni…jag jobbar deltid i familjeföretaget, maken är ingenjör, ska vi ha lika lön?? Inte ens om jag jobbar heltid kommer jag i närheten av honom.
- Vart syns den tid jag jobbar när maken INTE tar ut föräldrapeng? Som att jag jobbar varannan helg och han är hemma med barnen, men vi tar inte ut fp-dagar. Han är ju fortfarande föräldraledig, heller hur?
- Vi trivs så här. Alla är nöjda och livet funkar bra. Som det sett ut för oss har jag varit hemma de första åtta månderna på heltid, sedan har vi delat 50/50 i ca sex månader. Resten av tiden fram tills barnen börjat dagis runt två år har vi pusslat. Maken älskar att var hemma, jag trivs på jobbet, så nej, ingen av oss känner sig förtryckt då heller. Och visst, i den perfekta världen hade det kanske varit ultimat att dela hela tiden, men hos oss är det otänkbart rent ekonomiskt. Och här kommer också alltid kommentarer om “rätta munnen efter matsäcken”, “man får prioritera”, och den värsta “ekonomin är bara ett svepskäl”. Nej! Vi tänker inte sälja huset, bilen och gör oss av med datorn. Vi har inte för avsikt att handla allt på seconhand och bara äta kål till middag. Vet ni varför? Vi trivs i alla fall!! Är måttet på hur bra förälder man är hur många dagar man varit hemma?
Och nu, här kommer min egen erfarenhet baserad på tre personer i min omgivning som delat exakt lika…Det handlar inte om att båda så innerligt gärna vill vara hemma, utan precis motsatsen…dvs, båda vill hellre jobba…..Vad är er upplevelse??

Sedan i höstas har vi grejat med att fixa en tvättstuga på övervåningen i huset. När vi flyttade in för tre år sedan fanns ingen tvättstuga, det stod bara en liten, märklig tvättmaskin i köket…Vi har sedan haft tvättmaskin och tumlare stapplade på varandra på lilltoan. Dock har då inte toaletten fått plats där, utan vi har bara haft det där nere. Iom att barnen blir större osv så kände vi att två toaletter är ett måste (för att inte tala om när de blir 18,16 & 14 och alla ska fixa sig samtidigt på morgonen…). Maken, som normalt betraktas som “tummen mitt i handens ansikte”, har varit så duktig och fixat och donat där uppe. Nu är det klart, i ena hörnet finns även ett litet bubbelbadkar som barnen älskar!
Vi flyttade in tvättmaskinen och torktumlaren i tvättstugan och jag var gladare än gladast. Under flera månader har jag tvättat hos mamma, på jobbet och hos svärmor, även en del för hand. Plötsligt hade jag en TVÄTTSTUGA och min egen maskin igen….Men vad tror ni händer?? Tror ni aset till maskin uppskattar att få så fin miljö? Nähä, icke då, utan nu ger han upp (jo det måste ha varit en han)….Stod bara och tuggade och tuggade och jag grinade och maken glodde på mig och talade om “det är bara en tvättmaskin”….Det var en ganska billig sak som vi köpte när vi flyttade in och jag hade väl anat att han inte skulle gå för alltid, men ändå. Inte just nu, inte när det blivit så fint….Dessutom lever vi ju just nu på makens lön och mina feta föräldradagar om 60 kronor per dag så ett tvättmaskinsköp är väl inte det roligaste som kunde hända….Och makens kommentar “det är ju bara en tvättmaskin” fick en annan innebörd för honom när han insåg att nya sådana faktiskt kostar en ansenlig summa pengar. Det är då, om inte förr, som man tackar sin lyckliga stjärna för en snäll pappa. När det knackar på dörren och två gubbar från en vitvarubutik i stan står utanför och ska lämna en ny tvättmaskin!!!! Nu står en Miele W506 där uppe och snurrar tvätten så fint så fint. Nästan ljudlös är hon, jo detta är med bestämdhet en hon, och kläderna blir verkligen superrena. Läste hos Lina om att bli hög av shopping, det blir nog inte jag, men av en underbar tvättmaskin, jo, det är nästan magiskt…*S*