Trots, hysteri & kärlek

Jag erkänner…jag är en sådan ful mamma som då och då kör med vita lögner för att få barnen dit jag vill…Igår kväll var ett sånt tillfälle. På tv var det skittrista barnprogram när vi närmade oss sju, lillan sov, mellan ville gå och läsa bok med pappa och jag och storasyster låg kvar och glodde. När klockan var tio i sju blev hon kissenödig och gick iväg, jag körde en “fuling” och byte kanal på tvn. Vi håller på och läser en spännande bok “Lill Kitty” och jag tyckte den verkade mer lockande än att ligga och glo på dåliga program på dumburken. När hon kom tillbaka var det 2:an som stod på och inga barnprogram.
- Vaa! Är barnprogrammen slut? skrek hon och kastade sig i soffan. Jag nickade. En snabb blick på tvn, sedan spände hon blicken i mig och väste:
- Anna! (när hon är sur kallar hon mig aldrig mamma…) Byt kanal genast!
- Men det var ju slut, det är inget mer.
- Tror du jag är knäpp eller? Du har ju bytt kanal.
- Nej…..känner mig lätt avslöjad…
- Jo! Barnprogrammen är på ettan, ser du på tvn nu, vad är det i rutan? En tvåa, är en tvåa en etta kanske? Nej!!!! Byt tillbaka!
Det sista säger hon med så myndig röst att jag känner mig som barnet, byter tillbaka, lider mig igenom de sista minutrarna och skäms lite. Inser ännu en gång att vi börjar få rätt stora barn. Det går inte att lura dem…