Trots, hysteri & kärlek

Det är sant, iaf rent bloggmässigt. Jag är en själslös stackare som bara irrar. Jag har inga teman eller struktur. Kikar i andras bloggar, de handlar om shopping, design, böcker, kläder, matlagning eller vackra bilder på barn. Vad skriver jag om? En salig röra av barnkaos, kriser och osorterade tankar. Jag har en kategori här inne, den kallas “små tankekorn”, det talar väl sitt tydliga språk. Någon gång då och då glömmer jag kryssa i den rutan, då hamnar det under förinställda “uncategorized”, kanske borde jag behålla det? Fast å andra sidan, det är väl det bloggandet handlar om, att man skriver om saker som rör sig i hjärnan och som vardagen innehåller. Jag lagar visserligen mat varje dag, men jag orkar inte fota den och tanka in i datorn, redigera och ladda upp här. Bilder på barnen vill jag inte lägga ut, och shoppar över nätet gör jag inte så ofta. I alla fall inte läcker design, är inte speciellt intresserad, kanske för att jag omger mig med möbler och “prylar” hela dagarna när jag jobbar? Fast en bra sida att nätshoppa är visserligen den här ;). Böcker läser jag i mängder, ibland gör jag tappra försök att recensera dem här inne, men ofta läser jag 4-5 böcker i veckan och innan jag får tummen ur att recensera är de inte längre lika färska i minnet. Så, jag babblar vidare i min själslösa tillvaro och man låter bloggen symbolisera min hjärna, totalt kaos.

I övrigt, visst är det synd att man måste sova? Tänk hur otroligt mycket tid man hade haft annars. När vår mellantjej var liten sov jag ungefär 3 timmar per dygn i ett år. Vad jag minns var det visserligen jobbigt, men det gick, tänk om kroppen kunde fatta det nu…Numera slocknar jag redan vid 23 och sover oftast till 6, det är ju en herrans massa timmar….