Måndag hela veckan
* Vakna klockan halv sex, efter att ha varit uppe minst en gång i timman hela natten. Börjar dagen med att byta en sprängfylld bajsblöja.
* Bebis är supergnällig och trött, men varför sova?
* Sätter på barnprogram, oj, de hade inte börjat ännu…snark! De andra barnen ramlar ner, klagar över att de inte fått frukost ännu, helst skulle den nog komma i droppform redan innan de vaknat…
* Dåliga barnprogram, dumma mamma, gnäll, gnäll, gnäll, mera bajs, frukost!!! Bråk, tjafs och gnäll. Härligt! Jag är skrikarg…
* Behöver städas….som vanligt. Prylar, hundhår, disk, blommorna håller på att dö i krukorna, hinner inte, orkar inte, vill inte.
* Bebis grinar och gnäller, försöker krypa in i baken på mig, hänger i hasorna, bär mig!!!!!
* Måste ta oss ut! Nej!!! Dumma mamma, inte gå ut!! Svettig, krånglar på overaller, vart är mössan och vantarna? På med skor, ut och leka en stund. Bära bebis som bara snubblar och ramlar och grinar. Jag är skrikarg!
* Mat? Blä, stök och bök. Gillar att laga mat, men med en bebis på armen HELA tiden är det svårt…Tjatar på stora barn samtidigt. Maten klar, äcklig mat! Vi gillar inte sånt!
* Gnäll, gnäll, gnäll
* Maken kommer hem, får lite skäll av mig för att min dag varit överjävlig. Vad är klockan, är det inte dags att lägga barnen snart?
* Eftermiddagen, försöka röja, plocka, fixa, allt ska hinnas på de få timmar man är två hemma. Minsting är genomtrött och bara gnäller, de stora har inget att göra. Jag är skrikarg!
* Pyjamas på, borsta tänder, Bolibompa. Fel barnprogram, tydligen mitt fel.
* Lägger minsting och för första gången idag får jag vila min bortdomnade arm….
* Alla sover. Tyst i huset. Underbara gullungar! I morgon kommer bli en toppen dag, då ska jag inte vara arg en enda gång…..
Jag erkänner! Just nu är jag riktigt, riktigt trött på att gå här hemma och göra samma sak hela tiden. Det spelar ingen roll hur hemsk världen runt omkring är, eller hur bra jag egentligen har det. Jag orkar inte höra mer gnäll, orkar inte se en enda tvätthög till, hatar dammsugaren som står där och glor på mig och att handla mat typ varenda dag. Det vänder nog, men just nu, blä!! Jag orkar inte ens försöka vara klämkäck här i bloggen. Såna här inlägg skriver inga riktiga mammor, så jag är nog ingen riktigt mamma. Dock den enda mina barn har och den får duga. Älskar dem i alla fall gigantiskt mycket och det räcker väl? Dessutom, fortfarande så vidrigt ont i halsen, den är som ett stort sår. Liknar det vid en förlossning, att svälja saliv är som att pressa ut en bebis, något alldeles för stort som ska genom en alldeles för liten öppning…mao, det gör ONT!
