Gårdagen fick en hemsk start! Innan ni tycker jag är smått hysterisk vill jag bara meddela att denna händelse helt klart hamnar på topp tre över gånger då jag varit rädd i mitt liv. Fullständigt chockskadat rädd!!
Utanför vårt hus har vi en kallveranda, ett jättebra avlastningsrum där vi hänger blöta overaller, skitiga stövlar, regnkläder osv….På morgonen igår tog jag in barnens ytterkläder och allvädersstövlar. Denna gång satte jag dem inte i skotorken vilket jag ALLTID annars gör. En timma senar tog jag på barnen, äldsta krånglade och allt var besvärligt. När hon trampade i stövel nummer två sa hon; “Det ligger något i den!”
Smått irriterad och ilsken vände jag på den, skakade och sa; “Nej, ingenting låg det i den. ” För att i nästa sekund i ögonvrån se den, en halvdöd liten mus som ligger två cm ifrån min fot och flämtar efter luft. Jag lovar er, jag fullständigt blockerade, handlade inte rationellt, jag är så rädd för möss att det är löjligt, jag kände paniken. Ryckte yngsta som satt på golvet, men sedan kunde min hjärna bara tänka på flykt, rusade ut i köket och flög upp på bordet. Vrålade efter mina hysteriska döttrar som stod i hallen och vrålade, tårarna sprutade på oss alla, utom minsting som inte fattade ett skit. Efter en liten liten stund kunde jag tänka så långt att jag insåg att jag måste få bort eländet, men visste också att det inte fanns en chans i världen att jag skulle fixa det. Närmade mig iaf och slängde över en bunke, allt medan jag vrålade och skrek och kände paniken hamra i bröstet. Barnen skrek konstant och jag VET att jag borde ha agerat annorlunda, tröstat och sagt att det inte är farligt osv, men jag kunde inte. Jag skäms, men jag var så rädd att jag trodde jag skulle dö av hjärtstillestånd. Ringde maken som jobbar femton minuters bilresa härifrån, alltmedan vi satt på köksbordet och storgrät. Fick fram något om dottern och hemskt och sedan grinade jag igen och han fick panik och trodde någon slagit ihjäl sig eller något. När jag lugnade mig lite fick han sagt att jag måste försöka ta ut den, bära ut hela mattan eller något. Inte en chans! Jag visste det, jag vågade inte ens tänka på äcklet på mattan. Samtidigt förstod jag att han inte kunde åka från jobbet för det, visserligen sa han att i nödfall skulle han komma, men nej, det kändes absurt. Så jag ringde mamma……bölade och snorade och vrålde, kom hit!
Barnen kom iväg till dagis, gråtandes, jag grät och kom randig av mascara till dagis, fröknarna höll dock med mig att det var vidrigt….I tamburen kom en ny chock, när dottern tog av sig strumporna och hade…blod under foten. “MUSBLOD!!!!!” vrålade hon och jag såg paniken i blicken…..
Hela dagen igår gick vi omkring och rös allihopa, hoppade högt när en gardin fladdrade till eller när vi trodde oss se något i ögonvrån. Blev pikad av alla för att jag skrämt barnen, och ja, jag är ledsen för det, men det fanns absolut ingenting jag kunde göra. Jag är fobiskt rädd för möss, that´s it!
Annars hade jag en fantastisk dag igår! Ibland träffar man bara så rätt! Tillbringade dagen med affärskikande, fika och lunch med en gullig tjej och vi pratade om en miljon saker som jag aldrig någonsin yppat för en vän innan. Plötsligt finns någon som förstår och som känner igen och som bara är så go! Roligt!
