Nu slutar jag snart för dagen och sedan är jag ledig fram till jul, med andra ord ingen dator. Hinner nog in och besöka er på lånad data någon gång under veckan, men det blir inte mer skrivet här. Därför önskar jag er en god jul redan nu. Sköt om er själva och era nära och kära!!
Jag brukar inte vara så där gråtmild av väder och naturbilder, men i morse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret blev jag nästan tårögd. Det var så otroligt vackert. Solen höll på att gå upp över vattnet och himlen var orange, röd, rosa och en miljon andra nyanser. Dessutom var det ca -10 grader ute och frostbitet på alla träd och gräsmattan var så vit att barnen trodde det hade snöat. (lika vackert var det inte att skrapa bilrutan från samma frost, det satt som berget och tog en kvart att få bort 
, men det är smällar man får ta.) Plockade till och med fram kameran och fotade det hela, ska försöka lägga in dem här när jag tömt kameran, måste bara rota fram sladden för det ändamålet först…Den är nämligen alltid borta, gissar att den faktiskt har eget liv.
Julstämningen vill inte riktigt infinna sig, trots bak av pepparkakor, lussebullar och godis. Griljerad skinka, köttbullsrullning och paketinslagning. Pyntat är det och granen står vackert klädd..Lyssnar julmusik och idag var ju vädret faktiskt riktigt kallt och isigt, men ändå. Kommer fram till att jag faktiskt inte känt den riktiga julstämningen på flera år, kanske är det så att den hör barndomen till? När man som liten sprang omkring och klämde på klappar, lyssnade efter ljud och smög på föräldrarna? Mysigt är det i alla fall ännu med alla ljus och dofter, och framför allt att se sina egna ungar spända av förväntan. (fasen nu måste jag jobba….återkommer)
Hade svårt att sova i natt, barnen låg och hostade och rosslade och jag vaknade titt som tätt. Klockan ett låg jag klarvaken och stirrade ut genom fönstret på månen, rätt mysigt…Brottades med några frågor…
* Ska vi gå på en fest vi är bjudna till? Vi har blivit bjudna av dotterns bästis föräldrar, känner nog en del folk ganska ytligt, men bara väldigt få riktigt bra…Det är en stor fest, förmodligen skit rolig, men jag är lite fånig….Hatar att stå där och glo som ett fån och känna att alla tittar på mig…
* Hur många barn kan man räcka till för som föräldrar?
* Vart tar alla pengar vägen?
* Varför går tiden så fort på hösten? Nu är det snart jul och sedan går vi med stormsteg mot den förbannade våren…..
Sånt låg jag och tänkte på i natt….Återkommer nog senare när jag jobbat lite. Stort grattis till Lina och tack Stina för att du meddelade mig att lillebror var född 
!
Önskar er alla en trevlig helg med många pepparkakor, tända ljus och doftande hyacinter så här en vecka innan jul. Är ledig nu i någar dagar och har som vanligt inget internet hemmavid. Ses på måndag igen!
Så är då dagisfirande av Lucia över för i år, och som vanligt känns det lite vemodigt…Som man planerar och stökar inför det, framförallt barnen och personalen, och på bara en liten stund är det över och ett år till nästa gång…Mellantjejens firande gick helt ok, hon stod kvar i ledet osv, men borta var all skönsång som hon tränat så flitigt hemma, versen som hon kunde som ett rinnande vatten bemödade hon sig inte ens att öppna munnen för under framträdandet. Hon stod i sitt hörn och var söt som socker med glitter i håret och vit klänning, men sur som ättika och sög på sitt ljus . Efteråt blev det fika, jag och J tog bara lite pepparkakor, för sedan var det vidare in till stora tjejens firande som var en halvtimma senare. Märktes stor skillnad på de lite äldre barnen, här inne sjöng alla som besatta, vrålade nästan . Vår sessa var Lucia med glitter i kronan och rött band runt magen och tog i från tårna. Mera fika efteråt, kaffe och lussebullar och lite socialisering med föräldrar och personal. Jag beundrar verkligen personalen som engagerar sig så för att våra barn och vi ska få en mysig stund, allt övande, plocka fram fika osv och samtidigt har de full koll på barnen och hinner prata med alla. Vi har verkligen ett superdagis till tjejerna just nu *glad*.
Pratade lite med dotterns blivande svärmor också ….Haha! Hon berättade att killen pratar om vår A hemma hela tiden och jag sa att det är samma hos oss. Kom fram till att vi bor nära varandra så kanske kan de ses och leka på fritiden. Visserligen är det väl ingen kärlekshistoria för livet, men jag tycker ändå att det är kul om de kan leka med barn av motsatt kön och ha kul tillsammans.
Nu röjer barnen på dagis för nästsista dagen innan jullovet, maken är hemma med minsting och jag sitter på jobbet och vilar lite efter den hektiska starten på dagen
Inspirerad av Sandra ska jag hem och fråga maken om vi inte ska köpa gran ikväll. Jag gillar att plocka fram den tidigt, för efter jul är jag bara less på den. Det är nu innan som doften och ljusen är mysigt . Bakade pepparkakor hemma i går kväll och det var en upplevelse , vi hade jättekul, men vår familj är verkligen lite smått galen och det var deg, mjöl, ungar och former överallt kändes det som….Blev ett bad för samtliga ungar innan sänggåendet.
Idag går mina tankar och tummar till Lina som idag skall berikas med sin tredje bebis, när E & F:s lillasyster eller lillebror plockas ut ur magen. Håller tummarna hårt och längtar efter att höra ifrån henne.
Min äldsta dotter (5 år) är kär! Det är så sött att jag nästan grinar….Tidigare i höstas var hon också kär, i samma kille, och han var kär i henne, men då var det mer “lek”. Sedan meddelade hon att det var slut, hon var inte kär längre. Men för några veckor sedan drog det igång igen, på hennes födelsedag hade killen med sig en hjärtformad sten till henne och sa att han älskade henne…(Visst är det gulligt??) Han är också fem år….Nu är de tillsammans hela tiden på dagis och planerna är storslagna. De ska bo i vårt hus och ha hans som sommarstuga…*S*. De planerar vilka möbler de ska köpa, hur många barn de ska ha och vart de ska jobba. Deras enda problem är vart vi, föräldrar och syskon, ska bo när de tar husen?? I veckan när jag hämtade henne fick hon en stor blöt puss mitt på munnen av honom och sedan sa han till mig; Du, vi ska gifta oss och då får du inte glömma att A måste ha en fin vit klänning på sig.
Tänk vad underbart att vara fem år och på fullaste allvar tro att allting alltid kommer vara så här underbart! Jag sitter och ler mest hela tiden
Igår grät jag några tårar och fick en hel rad med rysningar när jag tittat på “Cityaktuen” på trean. Det som hände Abby var exakt vad som hände mig när vårt andra barn kom till världen…Eller nej, jag blev inte nedslagen och den biten, men sättet som bebisen valde att komma till världen. Det har gått tre år och kändes ändå så förfärligt nära när jag såg bilderna. Vaknade av att jag blödde i vecka 35, när vi tog oss till förlossningen trodde jag precis som Abby att vattnet gick, sa det till maken också, men kunde bara konstatera att det var blod som forsade ur mig. Paniken som följde, ett snabbt ultraljud, konstaterandet att placenta var på väg loss och illfart till operation. Precis som Abby ville jag till varje pris vara vaken och läkaren gav mig ett försök med ryggbedövning, vilket funkade. Minns hur jag låg där och kände hur de grävde i min mage, fick blodtrycksfall som Abby, den fruktansvärda känslan av att befinna sig utanför sin kropp. Tårarna, en alldeles stilla, grå bebis som varken skrek eller andades. Jag fick dock inte se när de arbetade med henne som Abby fick, men vrålade efter info hela tiden. Men vet ni, en sak, jag var en större egoist, jag bad om min man. Hon ville att Kovac skulle vara med bebis, jag bad min man vara med mig. Eller, först var han iväg och tittade på liten, men sedan när de sa att läkarna fått igång henne och att hon var fin ville jag ha min man! Jag ville höra honom säga att det var ok, jag ville inte bli lurad av några jäkla läkare. Nu efteråt kan jag inte förstå hur jag prioriterade, men just då ville jag ha min make hos mig, kanske var det chocken?? Sedan släppte jag givetvis iväg honom igen med lillan medan jag blev sydd och “tillsnyggad”. Sedan följde några jobbiga dagar av ovisshet, tårar och ångest innan vår bebis blev pigg och vi började återfå hoppet. Men med hoppet kom också vetskapen om hur nära stupet vi varit, minuter, kanske sekunder från det värsta som kan hända. Konstigt egentligen, men när jag hör talas om sånt här kommer alltid paniken tillbaka, tårarna och känslan av total vanmakt.
Vår lilla prinsessa som kom med sådan illfart, jodå, nu är hon frisk, vild och alldeles tokig och om bara några dagar fyller hon tre år. Detta låter förmodligen helt flummigt, men ibland undrar jag om hon har en alldeles speciell uppgift här på jorden? Hon är så otroligt varm, ömsint och omtänksam, sätter alltid alla andra i första rummet, är så snäll emot sina systrar att hon glömmer sig själv. Hon har ett pärlande skratt och glittrande ögon och gör sin omgivning så lycklig .
Det är så underbart skönt att inse att vi börjar få fason på familjen…haha! Det är inte längre kaos när vi ska iväg någonstans, barnen sköter sig, maken sköter sig, jag sköter mig. I helgen har vi varit iväg och handlat julklappar hela familjen, massor med folk, varmt och trångt och jäkligt, men inte en enda tår eller gnäll. I går eftermiddag var vi och kollade på Luciakortegen i stan och återigen skötte sig alla tjejer med bravur. Vi pratade om det på vägen hem och det var en mysig känsla. OM någon spårar ur är det ofta mellantjejen, men det funkar att lösa eftersom minst och äldst nästan aldrig “uppför sig illa” när vi är iväg någonstans. Ett tag tycker jag knappt vi kunde gå ut genom dörren utan att några var ovänner eller grinade över något….Visserligen kan det väl vända igen, men just nu är det en härlig känsla att ha en sådan underbar familj
….än att man kan ändra sig…eller?? Jag har ratat alla böcker av Marian Keyes med motiveringen att det är ledsam skräplitteratur som massproduceras….Men ärligt talat, vad fel jag haft! Visserligen kvarstår fortfarande åsikten att det egentligen bara är rent tidsfördriv och det FINNS många böcker i samma genre, kring samma ämnen, men jisses, vilket underbart tidsfördriv! Hon är verkligen suverän på att fånga ögonblick, kommentarer och händelser…Läser och läser och kan inte sluta läsa och skrattar högt flera gånger om. Har precis läst “Änglar” och håller nu på med “Å andra sidan”. Den sistnämnda är så jäkla rolig så det är helt sjukt…PRECIS min humor…Rekommenderas varmt !
Mindre roligt då…HELA familjen om fem personer äter numera penicillin mot streptokocker i halsen….Började med maken, sedan minsting, i fredags var det dags för mig och de två äldsta…Vi har ju gått och varit krassliga hela hösten hela familjen med ont i hals och öron och haft upprepade ögoninflammationer…Läkarna gissar att någon av oss burit på den här skiten hela tiden och det bara gått runt, runt…Har ju varit vår misstanke hela tiden, men den har inte läkarvetenskapen brytt sig så mycket om utan kört med sitt “kära” virus…Visserligen inget kul att vara sjuka och heller inte så roligt att äta antibiotika, men just nu känner jag mig ändå ganska “nöjd”…vore så underbart om vi kunde bli av med detta och bli helt friska hela familjen!!
