Trots, hysteri & kärlek

Jag fullkomligt älskar tiden vi nu går in i!! Det är helt enkelt underbart med alla ljus, dofter, smaker och förväntan som byggs upp. I morgon råder operation storstädning hemma hos oss och sedan åker stakar och stjärnor fram i mängd. Jag är en sådan där som plockar fram alla tomtar och sånt också redan nu, vet att många tycker det ska vänta några veckor, men jag kan inte låta bli….Det är så kort tid man får njuta av det iaf. I går fixade jag barnens paketkalender, broderade en förra året och nu är den återigen dekorerad med fina små paket i olika färger och former. Inte helt lätt att hitta prylar till den dock, billiga & små saker ska det ju helst vara. Blev lite pennor, snoddar, hårspännen, halsband, små block och annat, och så godis på lördagarna, Lucia-dagen och julafton.
Dessutom kom våra julkort igår, så nu är de stoppade i kuvert, adresserade och frankerade, redo att läggas på lådan när det drar ihop sig. Hade tänkt lägga in några bilder här också, men glömde kameran hemma så det får bli i nästa vecka istället.

Vi var för övrigt på Liseberg i söndags med barnaskaran och mina föräldrar. Mysigt och roligt, gav en rejäl julkänsla med alla ljus och dofter. Åt god mat och drack glögg med massa russin och nötter. Barnen fick dessutom sin beskärda del av åkning i diverse attraktioner, t.o.m minsting fick åka Kaninresan, karusell och Sagoslottet och hon flinade mest hela tiden

Var precis ute ett ärende i jobbet, var och handlade lite papper och kontorsmaterial, körde kundvagnen framför mig. En liten kille, sex-sju år, var i butiken med sin mamma, sprang baklänges och ramlade rakt in i min vagn.

- Oj!, sa jag. Hur gick det med dig?
Varpå ungen vänder sig om och fräser;
- Se dig för kärring!

Jag blev helt paff!! Trodde mamman som stod intill honom skulle skämmas och be om ursäkt, själv hade jag förmodligen velat dö på fläcken, men hon ryckte bara på axlarna och sa till sonen.
- Den som kör vagnen har huvudansvaret att se upp, men du får också kolla lite.

Har inte bloggat på några dagar här i “det fria”, mest för att jag inte har något överdrivet spännande att förtälja. Just nu är det mycket vardag, och vardagen är icke att förakta, men det blir liksom ingen nervpirrande blogg av det hela. Tycker att jag mest hela tiden gör samma saker, det vanliga hemma, städar, diskar, tvättar, handlar mat och annat. Vad gäller barnen är det ungefär samma tjafs också, få på kläder, diskutera saker fram och tillbaka, ifrågasätta, kramas, bråka, bli sams, leka….osv, ja ni vet.

Har läst en del böcker det senaste som jag kan tipsa om “Den andra kvinnan” av Jane Green, bra och underhållande och igenkännande till viss del…..”Trollbunden” & “Ärligt talat” av samma författarinna, även de roliga och välskrivna böcker, rekommenderas som läsning för trötta kvällar när man bara vill fly vardagen. “Mathilde” av Denise Rudberg, helt ok, men inte lika bra som hennes andra, lite krystad och bitvis t.o.m lite tråkig faktiskt…..kom dock igen i slutet så ändå ett godkänt betyg. Har även läst en annan bok som också var så bra, men just nu minns jag faktiskt varken titel eller författare, men den handlade iaf om en kvinna som förlorade sin man Ethan i cancer och om hennes försök att överleva vardagen. Återkommer med mer info. Har även läst den verklighetsbaserade boken “Hej då allihopa” av Conny Palmkvist. Sorglig och gripande läsning som väcker känslor.

I övrigt är vår familj fortfarande fast i sjukdomsträsket, det tar verkligen aldrig slut. Vi är inte jättesjuka, men snoriga, hostiga, febertoppar, rinnande ögon och onda halsar hos minst två personer HELA tiden, så tröstlöst!

Ibland känner jag att dagis måste vara det sjukaste man kan tänka sig…Alla jäkla virus och bakterier som hopar sig och fullständigt attackerar barnen där, det är ju rent vidrigt….Vi har varit konstant snoriga och hostiga sedan i augusti, håller barnen hemma en vecka, de återhämtar sig bra och vi kommer tillbaka pigga och glada, för att mötas av en nysning eller rejäl host redan i dörren. Lappar om springmask och huvudlöss och svinkoppor och faen och hans moster….Just nu står den vidrigaste farsoten av dem alla för dörren….vinterkräksjukan. Mår illa bara jag tänker på det, har sagt det förr, men säger det igen, det är som att vänta på döden. En blir sjuk och snart ligger alla…blä! Sedan kommer influensan och säkert några andra roliga febertoppar och snuvor. Igår pratade jag och maken om att ta jullov för tjejerna redan nu, ett två månader långt jullov för att slippa alla smittor, men å andra sidan kan vi ju lika gärna få det någon annanstans ifrån. Undrar vad man skulle göra för att få bukt med alla bacilusker på dagisen? Sprita dörrhandtag och leksaker har jag hört från en del och det kanske är en metod, men personligen tror jag att övervakad handtvätt vore tusen gånger effektivare. På tjejernas dagis går ju barnen själva på toaletten och sköter allt sånt, min äldsta är superduktigt (stolt…) på att tvätta sig noga med tvål och vatten när hon varit på toaletten, men den lilla behöver helt klart en tillsägelse, eller iaf påminnelse oftast. Tveksamt hur det är på dagis. Visserligen förstår jag att det är svårt för personalen och jag vill inte klaga på ett superjobb, men jag TROR att sjukdomsfrekvensen skulle kunna sänkas med handtvättar.

Ni vet boken om den vilda bebin? Han som är överallt på en gång och rymmer och busar precis hela tiden?? Det kan absolut vara vår minsting. Hon är fullständigt galen!!! Och då är hon bara elva månader, så hur det ska sluta vette sjutton….Hon kan inte vara stilla ens en sekund, hon ålar, klättrar, kryper, härjar och röjer. Dessutom bits, nyps och rivs hon så snart hon inte får som hon vill….Det värsta är att det finns ingenstans att göra av ungen…I gåbilen kör hon runt snabbare än blixten och river ner/ut allt hon kan hitta, favoriten just nu är att åka till soppåsen, öppna skåpet och snaska i sig kaffesump, tepåsar, brödrester eller annat mumsigt. Andra favoriter är att öppna frysen, riva ut kastruller, öppna lådorna och klämma fingrarna och skrika i panik. När hon sedan gråter och är ledsen och man tar upp och tröstar är det den som lyfter upp som får ta skiten, dvs man får ett bet i axeln eller ett klösmärke i ansiktet ….Vi försöker binda för och sätta stoppar och annat, men hela köket kan man inte låsa. Är hon på golvet kryper hon iväg och river ut hundens vattenskål eller klättrar upp på någon stol eller bord eller annat. I morse var hon på storasysters skrivbord och härjade…..Hennes armar är SÅÅÅ långa, hon fäktar efter allt och blir vansinnig om man inte låter henne känna eller få tag i vad hon söker….Ibland när vi måste diska/skala potatis/fixa middag/hjälpa storasyskon eller annat finns ingen annan råd än att sätta henne i sängen en stund. Faktum är att hon faktiskt verkar tycka det är ganska skönt vissa gånger, lite leksaker och hon kommer till “ro” dvs har tid att sitta och plocka och greja med sakerna, annars far hon bara runt. Sedan, när hon tröttnat skriker hon som en siren för att vi ska plocka upp henne…Jag kan säga så här, vi har tyckt att mellantjejen varit vild, men det vara bara en försmak…Haha!!